Läkning är alltid fysisk, mental och själslig

Min absoluta övertygelse är att vi alla har en doktor inom oss. Vi har alla en inneboende läkningsförmåga som lever inom oss. Kroppens naturliga tillstånd är balans. Denna balans kan rubbas av olika faktorer som ligger både inom oss och utanför oss. Stress, näringsbrist och gifter (gifter vi får i oss via miljö, mat/dryck, hudvårdsprodukter, förpackningar, kläder etc) är några viktiga komponenter. Vissa saker kan vi påverka, andra är mer eller mindre omöjliga att göra något åt. Men nästan alltid finns det något jag kan göra för att påverka hur jag mår, om det så är fysiskt eller själsligt.

Läkning är alltid fysisk, mental och själslig

Fysisk som i min fysiska kropp och allt som jag gör med min kropp (rörelse, aktivitet, vila). All näring (läs byggstenar) min kropp behöver för att fungera. Alla gifter som min kropp behöver göra sig av med (och som ibland stannar kvar och skapar obalans).

Mental som i känslor, tankar, stress, egots vilja och ovilja, mental aktivitet/inaktivitet, konstruktiva och destruktiva beteenden etc.

Kanske är yoga så populärt för att den har
för mågan att förena min fysiska och psykiska
kropp med min själsliga sida?

Själslig som i mitt innersta jags natur. Den här delen är den del som många upplever som väldigt svår att få grepp om (och om de någon gång försökt kanske de har blivit hånade av omgivningen). Kanske är det därför som psykiska åkommor som utbrändhet och depression ökar idag? Vad tror du som läser detta inlägg?
Som jag ser det lever vi ibland på ett sätt som inte är den vi innerst inne är. Vi tar beslut som många gånger är mer baserade på vår omgivning (läs vad vi tror att vår omgivning förväntar sig) och vårt ego än på vad vi innerst inne vill. Vi lurar oss själva att tro att vi vill ha något (ofta ytliga saker) som med livet som perspektiv inte betyder ett skit. Det kan få oss att hamna i en känsla av tomhet, av förvirring. Vem är jag?

Själavård och existensiella frågor vid kriser
Det här var något jag började intressera mig själv för när jag själv kände mig vilsen i livet (när jag hade gått in i väggen för 13 år sedan). Det blev så tydligt att utbrändhet/utmattning/kris tvingar sig på mer existensiella funderingar och reflektioner. Något som många upplever i samband med livskriser. Men något som vården inte förstår sig på (läs det ickefysiska är inte vårdens bästa gren).

Att lyssna in själen förändrar hur jag lever
Alla bär vi på ett inre potential som finns tillgängligt när vi ger oss tid att börja lyssna. När de mentala aktiviteterna får stå åt sidan en stund och där vi får möjlighet att utforska, utveckla och komma i kontakt med oss själva på ett nytt sätt. Och det är inte komplicerat. Det är kanske det som gör att vi inte ger oss själva möjlighet att se vår själsliga sida? - den är inte så komplicerad som den värld vi lever i.

Rastlös eller bara rädd?

Många av oss vistas i naturen under semestern.
Kanske har naturen en förmåga att tvinga
oss i kontakt med oss själva? 

Det är inte ovanligt att många av oss har problem med avslappning och nedvarvning. Inte sällan är det så att många mår dåligt under semestern. Men hur kan det komma sig att man känner sig stressad när man har alla förutsättningar för att känna sig avslappnad? 

Lyssna och lär: en viktig del av nedvarvning
En viktig del av avslappning och nedvarvning handlar om att lära sig förstå sig själv. Att lära sig förstå vad det är som triggar ett rastlöst sinne. Vad är det som är så skrämmande med tystnad och att lyssna? Vad är det jag är rädd för? Vad är det som gör att jag måste sysselsätta mig för att inte må dåligt? Och vad händer om jag vänder mig mot mina känslor och tankar istället för smartphonen och TV:n? 

"Avslappning är som en blomning, man kan inte tvinga fram den. Du måste förstå hela fenomenet - varför du är så aktiv, varför du är så upptagen av aktivitet, varför du är så besatt av den" Osho

Ett stilla eller rastlöst sinne styr mitt liv?

Rastlös? Eller njuter du av stunden?

Aktivitet kan komma ur ett stilla eller rastlöst sinne
Enligt filosofen Osho finns det två sorters sätt att aktivera sig själv. Det ena är en aktivitet som kommer ur ett stilla sinne. Det är en aktivitet som har en innebörd, som är konstruktiv, skapande och kreativ. Det andra är en aktivitet som kommer ur ett rastlöst sinne. Dvs något vi många gånger gör på autopilot. Det är en aktivitet som saknar innebörd. Det kan handla om slösurfande, blippande på TV:n eller telefonen. Man kan se det som en oförmåga att bara vara i stunden och framförallt att vara med sig själv. Det måste hända något, för annars? Ja, vad händer annars är frågan?

Frågan är varför vi inte klarar av att umgås med oss själva? Vad är det som gör att jag vill "täppa till" förbindelsen till mitt innersta jag?

Baserar jag mina val på ett rastlöst eller stilla sinne?
Vad jag agerar på (rastlöst eller stilla sinne) har stor betydelse för många saker i mitt liv. Ett stilla sinne innebär att jag är i kontakt med mig själv. Ett rastlöst sinne innebär att jag agerar på saker utanför mig själv. Att andra saker, utanför mig själv, blir avgörande för hur jag väljer att agera. Vi gör varje dag många val som direkt eller indirekt påverkar våra liv i olika riktningar. Frågan är vad de val jag gör i min vardag baseras på; ett rastlöst eller ett stilla sinne?

Gör juice av salladen

Sallad tenderar att växa i det närmaste ohämmat i grönsakslandet. Kanske har man så mycket att man inte vet hur man ska hinna äta upp allt? Men istället för att låta salladen självdö i kan man göra juice av den.

Juice full med klorofyll som syresätter
och renar blodet.

Juice som renar blodet

1/2 citron

1 grön äpple

1 apelsin

1 bit ingefära 

1-2 liter sallad/gröna blad (jag använde 2 liter mangold som jag fick av svärmor)

Kör alltsammans i din juicemaskin. Kör gärna salladen/gröna bladen och ingefäran först. På så sätt "spolar du igenom" maskinen med de frukter som innehåller mer vatten.

Leverans av 2 liter mangold och sallad som
svärmor odlat i sitt grönsaksland blev
dagens juice.

Ekologisk ansiktskräm

I september (i samband med att jag fick diagnosen hypotyreos) gjorde jag en förändring i vad jag åt samt kom i kontakt med, bland annat hud- och hårvårdsprodukter. Till en början körde jag bara med egenblandad ansiktsolja på avocadoolja, sesamolja och mandelolja. Det har funkat bra och jag kommer att fortsätta med det. Men jag har ibland känt mig lite torr i ansiktet. För snart 2 månader sedan hittade jag dock en toppenbra ansiktskräm. Dr Organics "Virgin olive oil". Den är väldigt behaglig och känns som en "vanlig" ansiktskräm. Dessutom räcker den än.

Tips från dig!
Har du några bra tips på ekologiska hudvårdsprodukter eller egna recept. Dela gärna med dig! Alla tips tas tacksamt emot.

Tillåter jag mig själv att varva ner?

Jag är just nu mitt i min semester. Efter några veckor på lantstället i skärgården har ett inre lugn infunnit sig. Jag är tillfreds med att göra ingenting. Sitta och glo med en kopp te i handen. Men så var det inte för några veckor sedan när jag kom hit. 

Kommer krav utifrån eller inifrån?
Alla aktiviteter och prestationer i vardagen kan ibland göra oss vilsna. Vilsna för att vi ibland tenderar att styras av det som finns utanför oss själva. Inte bara för att andra kräver saker av oss utan för att det oftast är vi själva som definierar vad som är ett "måste" eller inte. 

Krav och läkning av stress 
En del av läkningen av stress är att hitta nya sätt att förhålla sig till det som man tycker är viktigt (dvs det man fokuserar på). En inventering av vad tankar och fokus ligger på kommer inte sällan att få oss att inse att vi många gånger investerar tid, känslor och energi i fel saker. Fel saker blir viktiga i vår tillvaro.

Hej då onödiga krav, hej semester!
Visst kommer vår tillvaro alltid/oftast att ha någon form av måste. Det handlar inte om att släppa allt. De flesta av oss har (tack och lov?) inte det utrymmet. Det handlar snarare om att försöka identifiera det onödiga jag agerar på. Kanske för att jag känner att jag bara måste (för att vara tillräckligt bra? eller för att slippa ta tag i mina känslor/drömmar/rädslor?). Det kan ligga en enorm kraft i att bli medveten om varifrån mina krav kommer och hur jag agerar på dem. Små justeringar kan ge stora förändringar.

Jag vill tro att en ledighet inte bara kan ha en utvilande funktion. Semestern kan tvinga oss att komma i kontakt med vårt inre, om vi tillåter det vill säga.