Kontroll, medveten närvaro och stress

Något jag ofta reflekterar över är att de allra flesta av oss, med varierande insats, försöker skapa en känsla av kontroll. Det kan yttra sig som pedantiska drag, överdrivet intag av information inför semesterresan, svartsjuka men i många fall känslor som oro. 

Kontroll är blott en illusion
"Jag är ett kontrollfreak" kan man ibland höra någon säga. Inte sällan man stolthet i rösten. Jag har ofta funderat över vad det är som gör att kontroll ibland anses vara något positivt. Min upplevelse är nämligen den att jag mår som bäst när jag lyckas hantera det faktum att livet är ständigt föränderligt, dvs bortom min kontroll. Det är en illusion att de viktigaste sakerna i livet går att kontrollera. Visst mår jag troligen bra av att utöva ett visst mått av planering i livet, som att kontrollera att jag fick med mig passet till flygplatsen eller läsa igenom innehållsförteckningen om jag är allergisk mot något. Det tillhör eller bör åtminstone tillhöra en del av vardagen.
Men de verkligt viktiga sakerna i livet går inte att kontrollera. 

Det enda vi egentligen kan kontrollera är hur vi väljer att bemöta det som sker genom vårt sätt att betrakta hur vi bemöter och agerar i det som sker.

Precis som årstiderna och dygnet förändras,
förändras också livet.

Oroar du dig för att skapa kontroll?

Att oroa sig för dåliga saker som "eventuellt kan inträffa" kan ibland vara ett sätt att försöka skapa kontroll. Men hur då? Jo, oron kan, ofta helt omedvetet, fungera som en sorts snedvriden och mycket dränerande riskanalys. Med det menar jag att väldigt många av oss, med varierande grad, har en tendens att omedvetet oroa oss för saker för att de inte ska inträffa. 

Om jag bara oroar mig för allt skit som kan dyka upp på semesterresan så eliminerar jag riskerna med att det faktiskt inträffar. Att planet ska krascha, att bli bestulen på pengar eller att bli lurad på restaurangnotan. Det handlar om ett sorts snedvridet sätt att förutse eventuella faror och sedan avvärja dem. Problemet är att oron blir för tongivande och inte bara dränerar oss på energi utan också påverkar vår upplevelse av livet här och nu. 

Svartsjuka är ett ypperligt exempel på hur kontroll i form av maktbeteende inte fungerar. Att försöka kontrollera den man älskar så att hen inte slutar älska en (eller vill lämna en för en annan) ger precis motsatt effekt till relationen. Den kvävs.

Kan kampen om kontroll begränsa livet?
Ett annat problem med överdriven kontroll är att man som "kontrollfreak" tenderar att bestämma sig för hur en sak ska utföras, långt innan den ska utföras (som kontrollfreak har man ju förstås tänkt på det långt innan). Det kan göra att man hamnar i situationer där man, istället för att betrakta situationen här och nu, begränsar sitt sätt att se på problemlösning. Man blir fyrkantig och har svårt att tänka om. Kan hända att man kör på sin förutbestämda lösning som i värsta fall ställer till det för en, dränerar en på energi och tar längre tid?

Kontroll kan vara ett försök att skapa lugn. Själva grundtanken är att inte dåliga saker inträffar om jag bara tänkt igenom allt ordentligt först. Det ironiska är att det överdrivna kontrollerandet ger precis motsatt effekt. 

Att våga öppna sig för att livet är ständigt föränderligt är nyckeln
Visst är planering en viktig del av livet (såvida den inte går till överdrift förstås). Och visst är det lite läskigt att släppa taget och våga öppna sig för det faktum att de viktigaste sakerna i livet inte går att kontrollera. Men min upplevelse är att jag mår som allra bäst när är tillfreds med det faktum att allt förändras. Precis som dygnet och årstiderna förändras, förändras också livet. Förändring är det enda vi kan vara säkra på.
När jag vågar ha tillit till att jag klarar av förändring och att jag är utrustad med verktyg och förmågor att hantera det som sker. Det är då jag känner mig som mest harmonisk och i kontakt med mig själv.  


"You may not control all the events that happen to you, but you can decide not to be reduced by them" Maya Angelou

Är du öppen eller "vet" du hur det ligger till?

Kreativitet, skapande och förändringar - allt bygger på samma grundprincip; att öppna sig för att göra något på ett annat sätt än man tidigare gjort. 

När jag "vet" stänger jag dörren för det nya

Problemet de flesta av oss har är att vi tror oss veta hur världen, livet och vi själva fungerar. Vi vet redan hur saker och ting ligger till. Och det är ju inte så konstigt - världen är proppfull med små sanningar. Problemet i ekvationen är att den som redan "vet" inte är öppen för förändring. 

I värsta fall gör våra "sanningar" att vi lever kvar i något som inte är bra för oss, bara för att vi inte har förmågan att öppna oss för nya vägar.

Ibland blir våra egna "sanningar" att vi
har problem att ta oss ur gamla spår.

Den som "vet" riskerar att begränsa sig själv

Den som redan "vet" begränsar sig själv till att spela enligt de förutsättningar man själv (genom sin vetskap) sätter. Jag brukar tänka att vi människor ibland motverkar vårt eget bästa, utan att veta om det. Antar att det är en del av att vara människa. Begreppet "jag är ju bara människa" kommer till sin rätt här. Men det är som om den där "människan" i oss har fullt upp med att försöka förminska livet (och oss själva) så att det får plats i en logik, en struktur. Troligen är det ett försök att kontrollera det som inte kan kontrolleras - livet.

Att öppna sig för nya vägar handlar inte om att ge upp drömmar och mål. Det blir tvärtom troligen lättare att se de nya vägarna om man öppnar sig för dem.

Att släppa taget om det gamla till förmån för det nya

De flesta av oss behöver aktivt träna på att släppa taget om våra begränsande uppfattningar. Vi behöver våga acceptera att vi genom vår blotta existens som människa varken kan, eller ska, känna till hur allt fungerar/är. Vi kan inte kontrollera eller styra den stora spelplanen. Och vi spelar alla enligt samma universella spelregler. 

Även om det känns läskigt att inte veta så finns den en tröst i att det faktiskt är så det är. Man kan se ovisshet från två håll. Det ena är att man inte har kontroll (vilket man ändå inte har). Det andra är att det finns en ny väg som när som hest tornar upp sig. Och det gör livet lite mer magiskt och intressant.

Slut på filosofilektionen.

Ett stilla eller rastlöst sinne styr mitt liv?

Rastlös? Eller njuter du av stunden?

Aktivitet kan komma ur ett stilla eller rastlöst sinne
Enligt filosofen Osho finns det två sorters sätt att aktivera sig själv. Det ena är en aktivitet som kommer ur ett stilla sinne. Det är en aktivitet som har en innebörd, som är konstruktiv, skapande och kreativ. Det andra är en aktivitet som kommer ur ett rastlöst sinne. Dvs något vi många gånger gör på autopilot. Det är en aktivitet som saknar innebörd. Det kan handla om slösurfande, blippande på TV:n eller telefonen. Man kan se det som en oförmåga att bara vara i stunden och framförallt att vara med sig själv. Det måste hända något, för annars? Ja, vad händer annars är frågan?

Frågan är varför vi inte klarar av att umgås med oss själva? Vad är det som gör att jag vill "täppa till" förbindelsen till mitt innersta jag?

Baserar jag mina val på ett rastlöst eller stilla sinne?
Vad jag agerar på (rastlöst eller stilla sinne) har stor betydelse för många saker i mitt liv. Ett stilla sinne innebär att jag är i kontakt med mig själv. Ett rastlöst sinne innebär att jag agerar på saker utanför mig själv. Att andra saker, utanför mig själv, blir avgörande för hur jag väljer att agera. Vi gör varje dag många val som direkt eller indirekt påverkar våra liv i olika riktningar. Frågan är vad de val jag gör i min vardag baseras på; ett rastlöst eller ett stilla sinne?

Kan man vara andlig fastän man inte är religiös?

Jag tillhör ingen religion men tillåter mig själv uppleva de religiösa ögonblick som livet ibland levererar. Jag är inte religiös men jag är i allra högsta grad en andlig varelse. Jag låter Albert Einsteins ord summera. Han gör det så bra...

"I cannot imagine a God who rewards and punishes the objects of his creation and is but a reflection of human frailty." Albert Einstein

Att ta sig ur utbrändhet och utmattning - Vikten av att lära sig uppleva mening i livet

Har du en fullproppad agenda som tröttar ut dig? Eller blir du utmattad av att ha för lite att göra? Var det länge sedan du ställde dig själv frågan "vad drömmer jag om att göra här i livet"?.

Utbrändhet handlar inte bara om att jobba för mycket
Ofta är det så att man föreställer sig att utmattning/utbrändhet bara kommer sig av att man jobbar för mycket. Eller att något traumatiskt inträffar i livet. Men många gånger kan det till och med vara så att personer som har "för lite att göra" går in i väggen. Mental utmattning handlar om att man lever ett liv som inte är bra för en, oavsett om det är "för mycket" eller "för lite" av något.

Att leva i tristess är att leva i stress
Det handlar om känslan av att inte ha en mening med tillvaron. Att uppleva det som att man bara existerar, i tristess. En tristess som skapar en upplevelse av stress. Det är vår upplevda stress som betyder något, inte hur mycket vi har att göra.

Det är lätt att glömma att man utan en meningsfull tillvaro tenderar att dräneras på energi.

De viktigaste sakerna i livet är de "enklaste"
Någon sa en gång att "ju närmre gud man kommer, desto mer tydligt blir det vad som är viktigt". Jag är inte religiös även om jag ser mig själv som en andlig person (med min egen religion om man så vill). Men den där kommentaren gick rakt in. Ju närmre sanningen man kommer desto mer basic blir det. De viktigaste sakerna i livet är de enklaste, mest grundläggande. Kärleken till människorna och miljön omkring oss, kärleken och relationen till oss själva. Kärlek till det som finns omkring oss och det vi skapar i livet. Att uppleva kärlek i en liten vattendroppe. Kärlek i olika form helt enkelt.

"Life is a great big canvas, and you should throw all the paint on it you can". ~Danny Kaye

Meningen med livet är ett liv med mening...din egen mening.
Jag tror inte att det finns en gud eller energi som har stakat ut våra liv i en viss riktning. Jag tror att vi själva skapar vår egen mening med livet. För det är inte förrän vi börjar utforska vad vi vill att livet ska gå ut på som vi verkligen utforskar vår inre potential...och oss själva.

Att gå in i väggen är inget misslyckande. Det kan vara något av det bästa som hänt en (så var det för mig).

"Life is what we make it, always has been, always will be". ~Grandma Moses

När livet vänds uppochned och det där allvarliga är ett faktum

Ibland är det som om livet tar en total tvärsväng och skakar om en ordentligt. Det var några dagar sedan jag skrev och det beror på att jag drabbades av en sån där tvärsväng. Alla upplever vi dem då och då i livet. När allt vänds uppochned.

När det där allvarliga inträffar...eller är nära att inträffa
När något allvarligt inträffar i livet omvärderar vi vad som är viktigt och inte...och det ofta inom loppet av en hundradels sekund. När allt ställs på sin spets finns det inte utrymme för de där tillsynes viktiga problemen och måstena. Det som kanske upptagit månader av vår uppmärksamhet inser vi raskt inte är viktigt alls.

Det är som om vi ges möjligheten att betrakta vårt liv genom ett glasklart objektiv...och inse att det viktigaste vi har i livet är relationen till andra och oss själva.

Idag vill jag påminna mig själv om att jag kan behålla det där glasklara objektivet, om jag kopplar på medvetenheten och öppnar mig för livet här och nu.

Att reflektera är att se livet i färg

Detox 2011, dag 30.

Det märkliga är att för varje år jag detoxar blir sista dagarna mer och mer speciella. Det är som om jag går in i en liten period av reflektion. Idag har jag filosoferat mig igenom en 2 timmar lång promenad i solen. Reflektion är en enormt viktig komponent i livet.

Att reflektera är som att se livet i alla dess färger.

Dagens mat:

Frukost: Ekologisk, naturell yoghurt. Frön och nötter

Lunch: Böngryta, sallad på färsk spenat och lite olika grönsaker. Halloumi.

Middag: Currykryddad fisk i kokosmjölk. Hel bulgur.

Mellanmål: nötblandning, fruktsallad, varmt vatten m citron, ört- och gröna teer.

Att bjuda upp livet till dans

Vad innebär "att fånga nuet"? Hur blir jag lycklig? Blir jag lyckligare av att fånga nuet? Vad är lycka?

Gör dig redo för en filosofisk teori:

Hmm...det finns vissa frågor som är viktigare än svaren. Att ställa sig själv frågan "vad innebär det att fånga nuet?" är detsamma som att ställa frågan "vad är meningen med livet?".
Om man utgår ifrån att frågan man ställer sig bara har ett enda svar är det detsamma som att det finns ett facit. Precis som om "vad är meningen med livet" var ett matematiskt tal som bara har en enda lösning.
Som jag ser det finns det inget facit. För om det fanns ett facit skulle det innebära att jag själv inte har någon möjlighet att påverka lösningen. Då skulle det inte vara upp till mig att själv skapa svaret eftersom det redan finns ett. Då skulle mitt liv vara förutbestämt i varje detalj och om det var förutbestämt så skulle jag följa en tågräls från start till mål. Nu undrar du naturligtvis vad poängen med det här inlägget är, om det nu inte finns nåt svar på frågorna ovan?

Jo, poängen med det här inlägget är att våga ställa sig själv frågor. Du har redan räknat ut att det finns flera svar på ovanstående frågor. Lika många svar som det finns individer.
Men det finns en gemensam nämnare för de allra flesta människor, nämligen att hitta det ultimata svaret på lycka. Vi vill alla ha formeln som gör oss lyckliga.

Men tänk om det är viktigare att ställa sig själv frågan än att hitta svaret? Tänk om svaret är olika för alla människor? Tänk om vi är här för att själva skapa vårt eget svar, vår egen mening med livet?

När jag ställer mig själv en fråga startar jag en process. Jag tror att det är denna process som är viktig.

Att fånga nuet

Det jag vet med säkerhet är att det som hände igår är en tankekonstruktion och det som händer imorgon är en tankekonstruktion. Om jag tar bort historien och framtiden finns det bara en sak kvar: nuet.
Kan jag försöka trycka undan det som var igår och vad som eventuellt ska komma imorgon kan jag även i känslan befinna mig här och nu. Du kan själv träna upp din närvaro i nuet. Två sätt är att meditera eller utöva mindfulness. Att fånga nuet är att fånga livet.

Kan jag påverka mitt liv?
Sommarprataren Raymond Ahlgren ställde frågan "Om ditt liv var en film och du var regissör, skullle ditt liv då se ut som det gör nu?". Du kanske svarar "Nej, det skulle se helt annorlunda ut"?
I så fall bör du ställa dig själv frågan: Om du inte är regissör för ditt liv, vem är det då?

Jag tror att den viktigaste vetskapen vi behöver ha med oss är att vi faktiskt kan påverka våra egna liv. Vi behöver inte ha svaret på alla frågor. Vi måste inte veta hur vi ska hantera varje situation. Det enda vi behöver veta är att vi har makten att förändra, påverka och skapa våra egna liv...och ta kontrollen!

Krishnamurti: du är världen.



/Din digitala vän