Är du öppen eller "vet" du hur det ligger till?

Kreativitet, skapande och förändringar - allt bygger på samma grundprincip; att öppna sig för att göra något på ett annat sätt än man tidigare gjort. 

När jag "vet" stänger jag dörren för det nya

Problemet de flesta av oss har är att vi tror oss veta hur världen, livet och vi själva fungerar. Vi vet redan hur saker och ting ligger till. Och det är ju inte så konstigt - världen är proppfull med små sanningar. Problemet i ekvationen är att den som redan "vet" inte är öppen för förändring. 

I värsta fall gör våra "sanningar" att vi lever kvar i något som inte är bra för oss, bara för att vi inte har förmågan att öppna oss för nya vägar.

Ibland blir våra egna "sanningar" att vi
har problem att ta oss ur gamla spår.

Den som "vet" riskerar att begränsa sig själv

Den som redan "vet" begränsar sig själv till att spela enligt de förutsättningar man själv (genom sin vetskap) sätter. Jag brukar tänka att vi människor ibland motverkar vårt eget bästa, utan att veta om det. Antar att det är en del av att vara människa. Begreppet "jag är ju bara människa" kommer till sin rätt här. Men det är som om den där "människan" i oss har fullt upp med att försöka förminska livet (och oss själva) så att det får plats i en logik, en struktur. Troligen är det ett försök att kontrollera det som inte kan kontrolleras - livet.

Att öppna sig för nya vägar handlar inte om att ge upp drömmar och mål. Det blir tvärtom troligen lättare att se de nya vägarna om man öppnar sig för dem.

Att släppa taget om det gamla till förmån för det nya

De flesta av oss behöver aktivt träna på att släppa taget om våra begränsande uppfattningar. Vi behöver våga acceptera att vi genom vår blotta existens som människa varken kan, eller ska, känna till hur allt fungerar/är. Vi kan inte kontrollera eller styra den stora spelplanen. Och vi spelar alla enligt samma universella spelregler. 

Även om det känns läskigt att inte veta så finns den en tröst i att det faktiskt är så det är. Man kan se ovisshet från två håll. Det ena är att man inte har kontroll (vilket man ändå inte har). Det andra är att det finns en ny väg som när som hest tornar upp sig. Och det gör livet lite mer magiskt och intressant.

Slut på filosofilektionen.