Att våga falla fritt - Livskris och mod

Att bemöta ovisshet och sin egen sårbarhet är något 

som kan vara bland det svåraste som finns. 

Och jag är den första att skriva 

under på det efter året 2017.

Livet (eller vi själva) serverar oss ibland situationer som inte alls är önskade. Situationer som ibland kan vara så utmanande att vi faller fritt in i det som skulle kunna gå under benämningen livskris. För en kris är i någon mån som att falla fritt. Att inte ha mark under fötterna helt enkelt. 

Kris - depression eller panik över livet man inte lever?
En livskris kan komma i samband med en utbrändhet, separation, sorg, sjukdom eller andra händelser som kommit att placera en i (oönskad) situation. Men det behöver inte vara så. För någon annan kan det handla om ett smygande, mer depressionsliknande tillstånd där lust och livsenergi är som bortblåst. Man vaknar upp en dag och tycker allt känns trögt och inte alls så kul som innan. En grå film har lagt sig över livet och man vaknar upp i en sorts existentiell tomhet.

Hur ska det gå? Vilken väg ska jag ta för att må bättre? Att falla fritt kräver ett oerhört mod...och för den som upplever sig falla just nu får vi citera en känd biblisk figur "This too shall pass".

"Knowing others is wisdom, knowing yourself is
Enlightenment" Lao Tzu

Vad hände med mina livsdrömmar?
En kris kan handla om en panik över att livet och tiden rinner ifrån en. Att man inte gjort "det där jag är här i livet för att göra"...att man letar men inte än hittat sitt dharma (dvs livsuppgift). Vad gör jag av den tid jag har? Vad hände med mina drömmar? Eller vanligare...vad vill jag egentligen? Det är ju inte alltid så lätt att veta vad man vill.

"Sometimes it takes a good fall to really know where you stand". 

En utbrändhet är en livskris
En utbrändhet ställer tillvaron på högkant. Det går inte att följa gamla fotspår...eller några fotspår alls under en tid. Processen att gå vidare efter utbrändheten kräver förändring och förändring gör ibland ont, men det gör en gott. För mig var det en smärtsam och skrämmande men oerhört förlösande, intressant, stärkande och utvecklande process att läka min utbrändhet. En erfarenhet som jag idag absolut inte skulle vilja vara utan.

Hur kan en livskris bli stärkande och utvecklande?
Att befinna sig i en livskris är att befinna sig i ovisshet, obehag och rädsla. När jag befann mig mitt i min utbrändhet kunde jag absolut inte se någon poäng med den. Det var först med lite perspektiv som jag insåg, i efterhand, att förändring och utveckling hade skett. Att det jag gått igenom faktiskt hade stärkt mig. 

Att inte fly känslorna utan våga betrakta och bearbeta dem
Det svåra med att befinna sig mitt i en livskris är att man troligen inte kan se vad detta kommer att mynna ut i. Vad ska det här eländet vara bra för? Därav ovissheten. Man har huvudet under vattenytan och sikten är på sin höjd några centimeter när det är som värst. Men hade man å andra sidan kunnat se längre fram skulle det inte vara samma upplevelse. Jag tänker att det handlar om att arbeta med det som är, just nu. Att inte försöka lösa alla problem på en och samma gång. Att inte fly känslorna utan våga betrakta dem. Det handlar om att inte fly från det som är. Att ha tillit till att något sker, här och nu, även om jag inte kan se förändringen i denna sekund. Det är läskigt och det kräver mod men det kan å andra sidan revolutionera livet. 

Att byta ut allt runtomkring kan vara ett sätt att fly
Ofta är det nödvändigt med någon form av förändring. Men ett nytt jobb, ny bostad eller ny partner må kanske ge känslan av en välbehövlig uppdatering i livet. Men det största arbetet ligger ändå inuti mig själv. Om jag bara ändrar det som är runtomkring mig behöver jag kanske inte ändra mig själv, någonsin. Och troligen kommer jag tillbaka till den punkt jag är i idag. Som Pema Chodron sa...

"Nothing ever goes away until it teaches us what we need to know".

Å andra sidan, ibland kan yttre förändring trigga nya förhållningssätt och även en inre förändring. Stagnation är också en typ av stress. Tristess är också en stress.

Att komma i kontakt med sig själv
Jag tror att livet kan ha många meningar men en av de viktigaste är att leva den jag är. Att komma i kontakt med den jag är, därinne, utan alla filter som miljö, uppfostran, samhälle och mina egna begränsande tankar, rädslor och "sanningar". Att möta sig själv handlar för mig om att lyssna bortom tankarna och känslorna. Det är här jag upplever att förändring sker. 

Verktyg i en livskris
När jag gått igenom eller går igenom svåra perioder i livet försöker jag påminna mig själv om att hjälpa mig själv att...

• Kanalisera mina känslor och tankar
  Att formulera upplevelsen, tankar och känslor in i ord är ofta väldigt enkelt men oerhört revolutionerande. Det kan förstås handla om terapi. Men för mig var kanske det mest tillgängliga sättet att börja beskriva det jag känner och upplever i det skrivna ordet. Jag skriver av mig när jag känner att det är dags. När jag inte mår bra men också när jag känner att jag är nyfiken på livet och vill ta mig framåt, utvecklas. 
• Stilla mitt överaktiva sinne När livet är på ända snurrar tankarna fort. Att tänka sig ur en livskris är något som de flesta försöker sig på. Men det blir svårt.
  Det är i utrymmet mellan tanke och känsla som mitt innersta jag finns. Mitt innersta jag (eller min själ om man nu så vill) är alltid en källa till lugn, läkning och mod.
• Hitta ett sätt att vila
  Att läka en utbrändhet kräver mer vila än sömn. Det var min upplevelse. Att hitta stunder genom dagen där jag kan få absolut avslappning och vila var viktigt för läkningsprocessen. Har man för höga nivåer av stresshormonerna kortisol och adrenalin kan kroppen inte gå ner i läkningsläge. När vi gör saker som triggar lugn och ro-hormonet oxytocin kan kroppen göra läkningsjobbet. 
• Läka min fysiska kropp
  En kris triggar stress. Stress dränerar kroppen på näringsämnen, krånglar till matsmältningen, gör att man sover sämre, gör en spänd och orolig.
  Jag experimenterade vilt med olika fysiska terapier. Några vinnare blev Ayurveda, massage, meditation, promenader och vid tillfället även Qigong. Det var otroligt givande men också en värdefull "terapi" att hitta min väg framåt och komma i kontakt med mitt inre jag. 
• Hitta en ny väg framåt
  Det handlar inte om att "komma tillbaka", egentligen. Så kände jag. Det var framåt, mot något nytt jag behövde gå. Så, vilka förändringar utanför mig själv var nödvändiga och vilka handlade om mitt förhållningssätt? 

Livskris ett sätt att tvinga fram förändring?
Det enda vi kan vara säkra på här i livet är förändring. Förändring är ett naturligt tillstånd. Natt blir till dag, vinter till vår. Allt är i rörelse och förändras konstant. Så varför skulle inte vi fungera likadant? Jag tänker att en livskris ibland uppstår för att tvinga fram en förändring som man (troligen omedvetet) håller tillbaka. Jag tror att det var så för mig.


När skalet är borta och vi drar oss tillbaka för att möta vår sårbarhet, det är där vi bygger ett större och starkare jag. Se nedanstående video så förstår du vad jag menar.

Video: Responding to stress