Nystart

Sista dagen på året. Funderar på det här med nyårslöften. Det brukar ju bli tal om det sisådär på tolvslaget. Vad ska man lova egentligen? Måste alltid nyårslöften innebära någon form av ångestfylld prestation som att gå ner i vikt eller sluta röka?

Lova dig själv att ha kul
För några år sedan bestämde jag mig för att mina nyårslöften inte skulle vara prestationsbaserade. Nej, inget mer "jag ska gå ner 10 kilo" eller "jag ska springa maraton". Det kan förvisso vara en drivkraft att lova sig själv något inför andra. Men ibland undrar jag om dom där löftena som poppar upp på tolvslaget är riktade till en själv eller om de blir något som man liksom "borde lova sig själv" inför andra? Man kan väl dessutom gå ner i vikt eller sluta röka med annan motivation än ett löfte man gav sig själv (eller någon annan?) på nyårsafton?

Nyårslöften om att må bra
Jag bestämde mig för att mina nyårslöften skulle vara löften om att ägna mig mer åt sånt som jag blir glad, inspirerad, mår bra och har riktigt kul av. I år blev det visst 6 löften.

Mina löften inför 2009 blir att:

• ta mig tid att måla och fotografera mer
• ta mig iväg på minst en slalomresa i vinter
• picknicka mer
• mer massage och fler besök hos min ayurvedadoktor
• boka in mer "jag-skiter-i-vad-klockan-är-tid", dvs tid för att göra ingenting (läs vara i nuet).
• hitta fler härliga löpstigar på ön i norr (i somras hittade jag en underbar skogsstig genom trollskog, nästa sommar hoppas jag på att hitta fler)

Vad blir dina löften till dig själv inför 2009?

Ett riktigt Gott Nytt anti-stressigt 2009 fyllt med livslust önskar jag er alla!

/Din digitala vän

Att läka sig själv

Idag är jag ledig. Har en sån där "skit-i-vad-klockan-är-dag". Livet tenderar att vara fullspäckat med förväntningar både från mig själv och andra. Medvetna eller omedvetna förväntningar. Det är människor som ska kontaktas, tider som ska passas, saker som ska göras, levereras, upptäckas, kontrolleras.

Då och då brukar jag använda den mentala katapultstolen och skjuta ut mig från alla måsten och tankar för att stanna upp. Jag ser till att ha några dagar till förfogande för att göra ingenting. Inga måsten, inga förväntningar, bara en massa tid.

Stress kan bara läkas av lugn
Jag ser det lite som en sorts reningsverk i livet. Målet är att varva ner ordentligt för att sedan kunna rensa mitt inre från all stress och all den trötthet som stressen för med sig. Jag tror nämligen att stress lämnar små "sår" inom oss. Det är dessa små "sår" som ger oss biverkningar som oro, ångest, trötthet, sömnsvårigheter etc. För att läka dessa småsår måste man bemöta stressen med dess motsats, lugnet.

Jag sitter tillbakalutad i min fåtölj. Har en stor kopp te framför mig. Lyssnar på vinden som viner utanför mitt fönster. När jag tittar ut genom fönstret ser jag att frosten har lagt sig över träden. Det gnistrar av iskristaller i solskenet. Nu ska jag ta en promenad!

Ha en härlig dag allihopa!

/Din digitala vän

Sitter lugnet inuti eller utanpå?

Hemma igen efter att firat en vit jul hemma i byn långt uppe i norr. Det är många år sedan jag bodde där och även om jag åker hem flera gånger om året hinner jag glömma bort känslan av lugnet som finns där på ett helt annat sätt än i min vardag. För varje gång jag åker hem blir jag påmind om och talar om för mig själv att jag ska låta känslan av lugn stanna kvar i mig. Att jag ska lyssna inåt istället för det som försigår utanför. Men det är ju ofta lättare sagt än gjort. Hur behåller man lugnet inom sig? Hur låter man harmoni växa inom en när världen runtom stormar? Lugnet, finns det där hela tiden eller beror det på vilken omgivning jag vistas i?

Att stänga av stress
Det sägs att en människa kan öva upp förmågan att stänga ute signaler som skapar stress. Zenmunkar går så djupt i sin meditation att de inte blir påverkade av det som försigår utanför dem. De kan bibehålla lugnet och stänga av kopplingen mellan allt det som finns utanför, exempelvis starka ljud, och det som försigår inuti. När en "vanlig person" blir utsatt för yttre stress reagerar han/hon genom att utsöndra stresshormoner och göra sig redo för fly eller fäkta (fight flight). Det är precis så vi reagerar på all stress vi utsätts för, en kemisk reaktion sätts igång. Men hur kan då en zenbuddhist stänga av den stressreaktion som vi "vanliga" automatiskt utsätts för?

Ditt inre är ditt lugn

En Zenbuddist vänder sig mot den enda fasta punkt som egentligen existerar, nämligen sitt inre. Egentligen är det väl ganska logiskt att vända sig inåt om man vill uppleva lugn. För det finns inte något lugn som inte kommer inifrån. Det är hur jag väljer att bemöta det som finns utanför mig som avgör om jag kommer att bli stressad eller ej.

Bara du har makten att nå harmoni inom dig
Att lugnet bor inuti innebär att jag bär på förmågan att själv nå harmoni (zenbuddhistens djupmeditation är ett utmärkt bevis på detta). Hade känslan av lugn och harmoni kommit utifrån hade vi alla varit slavar för livet och det vi upplever runtomkring oss varje dag. Då hade det hela tiden varit upp till någon annan att göra oss lyckliga. Visst hade det varit bekvämt att kunna skylla på någon annan ibland men samtidigt: är det inte bättre att vi själva har kontrollen och makten att förändra våra liv i den riktning vi vill?
Jag tror inte att vi är slavar för våra egna känslor. Vi är makthavare över vår upplevelse av livet. Allt det som försigår inom oss är vårt. Livet är vårt att förvalta.

Livet kommer att innehålla smärta, det är hur vi förhåller oss till denna smärta som avgör om vi kommer att uppleva lidande eller ej.

Förändra det inre är att förändra världen

Vårt medvetande är på något sätt det enda vi kan förlita oss på, den enda referenspunkt vi har. Det enda vi kan kontrollera och förändra. Det är åtminstone lättare att förändra sitt inre för att må bra istället för att förändra människorna och miljön runtom en. Chanserna att världen förändras till det bättre är dessutom större om människorna i den börjar ta hand om sitt inre (och sina rädslor) först.

Ta hand om dig och ditt inre!

/Din digitala vän

Strunta i klockan, upplev nuet!

Idag har jag varit ledig. Sov lääänge, åt långfrukost och tillbringade dagen med att göra saker som fick ta tid. Gick långsamt, åt långsamt, såg sprickorna i asfalten och kände varje liten smaknyans i teet.

Ta av dig klockan!
För mig är det viktigt att ha "jag skiter i vad klockan är"-dagar. Sedan jag tog mig upp ur utbrändhetsträsket för 7 år sedan har jag upptäckt att en stressfaktor är den tidsfascism som jag (och många med mig) drabbas av lite då och då. Det handlar om att utan någon speciell anledning ha stenkoll på tiden. Dvs även om jag inte har något speciellt inplanerat är det som om jag alltid måste ha koll på vad klockan är. Varför är det så egentligen? Spelar det egentligen någon roll om klockan är 16:00 eller 16:25?
Att jag kollar klockan var 10:e minut har ingen nytta, det försätter bara mig själv i ett tillstånd av stress.

Känner du igen dig eller känner du kanske någon som jämt kollar klockan? Min erfarenhet är att samma personer som är besatta av tiden också är extremt stressade, oroliga och rastlösa.

Man får inte mer gjort av att stressa

Det är lätt att glömma bort meningen med nuet när allt går fort. Det är som om man inte har samma tidsuppfattning när man har mycket att göra. Kanske för att man hela tiden håller koll på klockan för att sedan stressa vidare till nästa grej och nästa och nästa. Nu innan jul tycks tiden gå dubbelt så fort. Förmodligen pga all stress människor utsätter sig själva för. Jumer stressad man är desto snabbare tycks tiden gå. Är det inte så?

Det är inte fel att planera sin tid men ofta känns det som om denna tidspanik har motsatt verkan.

Att vara effektiv utan att stressa

En fråga som har poppat upp i mitt huvud på sistone är om man verkligen får mer gjort av att stressa? Jag tror inte det. Jag tror inte heller att man måste stressa för att få saker och ting gjorda.Jag tror helt enkelt att man kan göra saker snabbt och effektivt utan att vara stressad inombords. För det är det detta handlar om, hur jag känner mig inombords. Hur min inre dialog ser ut.
Att göra saker och ting snabbt och effektivt utan att känna stress är en konst som jag hittills inte har lyckats bemästra (vem har det?) men som jag övar på varje dag.

När den där känslan av stress bubblar upp inom en är det dags att stanna upp och ställa sig själv frågan om man verkligen måste känna såhär? Det är dags att stanna upp och "prata med sig själv", dvs starta upp en inre dialog och ställa sig själv frågor om varför jag känner såsom jag känner. Hur känns den här känslan jag har just nu? Varför känns den så? Är det verkligen så panikartat som jag upplever det? Kanske kan jag välja att uppleva situationen mindre stressig.

Att välja lugnet

Att uppleva stress är plågsamt. Det är dessutom precis lika plågsamt och utmattande för kroppen som det är för själen. Den kemiska reaktion som kroppen sätter igång tär på en om man utsätter sig själv för den för ofta. Kroppen (och medvetandet) måste få tid för stillhet och vila.

En uppstressad själ kan bara "läkas" av stillhet.

Efter att ha stressat mycket hela hösten har jag bestämt mig för att lägga till det där vackra ordet "frid" bakom "jul" och se till att den här julen blir en jul fylld med just det där som julen borde vara full av. Julefrid.

Jag tror att vi alla kan göra ett val i de situationer som vi upplever är obehagliga inuti. För allt som händer inuti mig har jag möjlighet att förändra. Jag är inte slav under mina känslor. Jag kan faktiskt välja att uppleva lugn! Det kanske kräver lite träning, men jag är övertygad om att det går att välja att uppleva lugnet. Att välja att inte hålla koll på tiden.

Av med klockan och njut av nuet!

The secret of health for both mind and body is not to mourn for the past, worry about the future, or anticipate troubles, but to live in the present moment wisely and earnestly. - Buddha

/Din digitala vän

En mindful jul

Julen är här. Det är bara 10 dagar kvar till julafton. Om ni undrar vart jag har hållit hus så kan jag berätta att jag har mina föräldrar på besök. Det är så mysigt att ha dem här!

Stressa ner

Många jular har jag deltagit i den hysteriska julpaniken. Nivet den där som gör att man glömmer bort och stirrar förbi det mysiga med julen i jakten på julperfektionism. För perfektionism verkar vara drivkraften för många under julen. Allt ska vara perfekt och SEN kan jag njuta av julen.

Man ska pynta och pyssla så till den milda grad att man mitt i all stress glömt bort att njuta av nuet. Man vet att man dricker glögg men man känner inte smaken. Man vet att det doftar nybakt pepparkaka men känner egentligen inte doften eftersom man har fullt upp med att planera panikartade julklappsinköp. Man måste bräcka förra årets julklapp. Den måste vara dyrare, bättre och smartare.

Man sjunger "...do they know it´s christmas time at all?" i tron att det bara är en i raden av stämningsfulla julsånger. Dags att lyssna på texten kanske? Dags att ställa sig själv frågan vad jag egentligen gör julen till och varför?

Vad är viktigt...egentligen?
I år bestämde jag mig för att göra precis tvärtom vad jag alltid gjort. Jag bestämde mig för att hoppa över trängseln med frustrerade och julilskna julklappsjägare och istället fokusera på det som är viktigt, nämligen att stanna upp. Julen är en utmärkt högtid för reflektion. En högtid att njuta av nuet. Jag funderade igenom vad jag tycker är det viktigaste med julen och kom fram till att det är:

• Att mysa
• Att omgärda sig med ljus mitt i decembermörkret
• Att stanna upp och reflektera
• Att umgås med och påminna sina nära och kära om hur mycket man tycker om dem
• Att vila

Om julgardinerna hänger där på plats eller ej spelar ingen roll. Julen är inuti, inte utanpå.

Vad är det viktigaste med julen för dig?

God jul på er alla!

/Din digitala vän

Att hitta sin väg i livet

Du öppnar Aftonbladets söndagsbilaga och läser om det senaste bantningstipset, träningstipset, karriärstipset, mattipset, glädjetipset, sextipset, terapitipset, fin-din-väg-tipset. Du har läst tusentals tips om hur du ska må bättre och finna sig själv. Men har du någonsin lyssnat på ditt inre? Tusen söndagsbilagor kan inte slå den visdom och den kompass som du bär inom dig.

Hur vet man om man är på rätt väg i livet?
Jag tror att svaret är långt mycket enklare än Aftonbladets söndagsbilaga brukar presentera det. Det är väl så att det just är enkelheten i livet som är den svåraste tröskeln att kliva över. Den moderna människans (inklusive jag själv) största problem är att vi tror att vägen till lycka är komplicerad. Den rätta vägen är den väg som ligger inom oss. Om jag är på rätt väg eller inte kan bara mitt inre tala om för mig. Mina känslor är min kompass. Mina tankar mitt roder. Det är bara jag som har makten och kunskapen om det som försigår inom mig. Det är dags att börja lyssna.

"It is only with total humility, and in absolute stillness of mind that we can know what indeed we are". Wei Wu Wei

Follow Your Bliss


/Din digitala vän

Dina drömmar talar till dig

Jag har i mina tidigare inlägg berättat om att jag är lite "ur balans" just nu efter att ha stressat lite för mycket under en längre tid. Det är inget farligt men jag är fullt medveten om att jag nu måste jobba aktivt för att varva ner och acceptera läget så att jag kan komma i balans igen. Sedan jag tog mig ur min utbrändhet för 6 år sedan har ett nytt "känselspröt" utvecklats, nämligen att lyssna på mig själv. Att lyssna på mitt inre. En av de signaler jag lyssnar noga på är mina drömmar. Jag tror nämligen att våra drömmar innehåller värdefull information för oss.

Du talar till dig själv genom dina drömmar
Jag har alltid fascinerats av drömmar. Man kan inte påverka dem, de bara finns där. De är en del av mitt medvetande och därför en del av mig. Det är jag som talar till mig själv.
Nu tänker du säkert "men drömmar är ju sällan särskilt tydliga, hur ska man kunna tyda den där rappakaljan?"
Ja, drömmar är ofta ett enda virrvarr av sekvenser som blandas upp. Ena sekunden står du på en savann omgärdad av lejon för att i nästa sekund sitta vid köksbordet hemma. Jag tror inte att vi i första hand ska fokusera på att försöka tyda de bildsekvenser som spelas upp. Det som är viktigt är hur du känner i drömmen. Vilka känslor poppade upp i drömmen?

Fånga meddelandet i drömmen
Jag kommer sällan ihåg mina drömmar längre än en eller ett par timmar efter jag har vaknat. Det är som om de försvinner i allt "brus" av tankar, intryck och upplevelser. Därför brukar jag ta fram min anteckningsbok och skriva ner drömmen i kort samt ställa mig själv några frågor.

Ställ dig själv följande frågor:

• Vilka känslor hade jag i drömmen?
• Ser jag något samband mellan dessa känslor och min livssituation just nu?
• Finns det något i mitt liv som jag kan koppla samman dessa känslor med?
• Vad kan jag göra för att stilla mitt medvetande?

Abraham-Hicks - Speak to us about our dreams:



/Din digitala vän

Tankar är energi

Föreställ dig att allt som existerar är energi. Föreställ dig att stolen du sitter på, luften du andas, väggarna som omgärdar dig och golvet du står på är energi. Hela du är energi. Föreställ dig nu att allt du tänker och känner också är energi.

Energi är rörelse.

Föreställ dig nu att den tanke du tänker just nu är något du själv har skapat. Du är arkitekten, byggmästaren och byggmaterialet på en och samma gång. Föreställ dig nu att denna tanke färdas likt en radiosignal ut från dig för att sedan återvända till dig på samma frekvens. Du är både sändare och mottagare på samma gång. Likt P3 sänder du ut en radiosignal som sedan hämtas upp av en radioapparat som är inställd på P3´s frekvens.

Föreställ dig nu att du äger förmågan och makten att skapa en upplevelse av ditt liv genom dina tankar. Om du tänker en negativ tanke kommer din upplevelse att bli negativ. Om du tänker en positiv tanke kommer upplevelsen att bli positiv.

Livet kommer att innehålla smärta. Det är hur vi förhåller oss till denna smärta som avgör om vi kommer att uppleva lidande eller inte.

Every thought has a frequency:

/Din digitala vän

Stillhet

Har du "funnit dig själv"? Det som är det bästa du som du någonsin kan vara? Har du utvecklat alla potential och blivit den person som du vill vara?

Jag tror att vi alla föds med små frön av potential. Sedan är det upp till oss att vårda dessa små frön så att de kan växa upp till stora träd. Vi skapar vår egen skog där varje träd är en visdom vi finner inom oss. Jag tror att det som är jag, kärnan av mig, är något som inte ska formas. Det är något som ska upptäckas när jag går genom livet. Det är något som redan finns där inom mig, alltid.

Att nå sitt inre

Föreställ dig ditt inre som en en stor damm. Visdomen som du bär inom dig, ditt sanna jag, finns där på botten av dammen. För att nå det som finns därnere måste du se genom ytan. De yttre förutsättningarna runt dammen såsom väder, vind, temperatur eller spegelbilden av träden ovanför symboliserar miljön du vistas i genom din dag. De yttre förutsättningarna påverkar huruvida du kommer att se det som finns där på botten eller inte. För att se inåt måste du stilla ytan. Genom stillhet får du kontakt med ditt inre men det är bara början.

"The kingdom of heaven is within" - Jesus

Yoga och andas bort stress och oro

Vi tar ungefär 20 000 andetag varje dag. Hur många av dem lägger vi egentligen märke till? Nej andningen är inget vi tänker speciellt mycket på. Tänker man på andning så är det ofta just processen att få i sig syre som poppar upp i ens tankar. Men genom att andas får vi inte bara i oss syre (närmare bestämt ca 20% syre, ca 80% kväve och 0,04% koldioxid), vår kropp och vårt medvetande påverkas också av hur vi andas. Medveten andning är ett bra verktyg mot stress.

Kroppen signaler att något är fel
När kroppen säger ifrån är det dags att lyssna ordentligt. Vanliga signaler kan vara sömnproblem, trötthet, oro i kroppen, irritation, koncentrationssvårigheter, huvudvärk och magproblem m.m. I Ayurvedan härleds ofta dessa problem till sk "Vata-obalans".

Vata-obalans
Obalans i vata får man när man tittar för mycket på tv/dator, stressar, reser, har oregelbundna mat och sömnvanor etc. Ayurveda handlar om att få ordning på obalanserna innan de utvecklar sig till större problem, exempelvis en sjukdom.
Jag drabbas då och då av vata-obalans. Just nu har jag solklara problem som yttrar sig i flera av ovanstående symptom. Därför gör jag nu ett försök att få ordning på dessa obalanser genom att välja aktiviteter som gör att jag löser upp spänningar och oro i kroppen, varvar ner samt sänker den adrenalinnivå som gör att min kropp går på högvarv.

När man har obalans i vata är man extra känslig mot stress. Detta, att man upplever sig ha svårare att klara av en stressad situation, kan i sig vara ett symptom på Vata-obalans.

Rensa kroppen - försiktigt
När man har vata-obalans ska man helst undvika alltför intensiva aktiviteter såsom exempelvis intervall-löpning, kick och box-pass, spinning etc då man är extra känslig mot stress. Det är bättre att ta en lugn, långpromenad eller träna yoga. Målet med aktiviteten man utför är att varva ner kroppen både mentalt och fysiskt.

Rensa sinnet genom att andas
När man är stressad långt in i själen är det svårt att sätta sig ner och bara slappna av. Då brukar det vara bra att använda sig av någon form av lugnande aktivitet. Jag brukar göra avslappnande andningsövningar (sk "Pranayama") för att rensa bort känslan av oro och stress.

"Pranayama" - Andas bort stress och oro
Det här är en övning som jag brukar ägna mig åt för att lugna sinnet. Den tar ca 10-15 minuter och brukar vara väldigt effektiv. Prova på innan du går och lägger dig och gärna en gång på morgonen eller under dagen om du har möjlighet.

• Sätt dig bekvämt i en stol, på sängen eller i skräddarsits (el lotusställning). Håll ryggen rak och håll huvudet stadigt rakt fram.
• Slut ögonen.
• Böj din högerarm, förflytta vänster hand så att du kan vila din högerarm genom att lägga ner höger armbåge i vänster handflata.
• För upp högerhanden mot ansiktet och placera tummen mot höger näsborre.
• Andas ut.
• Innan du andas in igen håller du för vänster näsborre med långfingret.
• Andas in.
• Håll för höger nästborre med tummen.
• Andas ut.
• Fortsätt att "växelandas" mellan vänster och höger näsborre.
• Andas inte överdrivet djupt. Försök ha ett jämnt och lugnt tempo i din andning, ungefär som din "viloandning". Föreställ dig gärna hur du andas i takt till vågorna som spolar upp mot stranden. Lyssna till din andning. Tryck bort "världsliga tankar" som poppar upp i ditt medvetande.
• Fortsätt så i ca 10 min.

Sitt kvar en stund efteråt och känn lugnet. Om jag inte somnar brukar jag meditera efter pranayama. Det känns lite som att pranayaman är en genväg till en djupare meditation.

Conscious breathing:

/Din digtala vän

Att lyssna på kroppens signaler

Igår var jag på födelsedagsfest för en nära vän. Jag och en annan vän hade förberett ett spex/tal som vi höll efter middagen. Allt gick bra och talet var uppskattat både av jubilaren och gästerna.
Efteråt satte jag mig ner i min stol och slappnade av. Allt var frid och fröjd. Pratade lite med de jag satt bredvid när den helt plötsligt slog till. Nivet den där som inte får komma när man är på fest och har kul. Migränen. Pang!

Jag kände en sorts blandning av lättnad och panik på en och samma gång. Panik för att jag fick migrän på min väns fest som jag ju ville delta i och lättnad för att kroppen gav mig ett meddelande som jag förstod väldigt väl. Det råder nämligen ingen tvekan om att migränen med rätt entrade min kropp just där och då.

Att acceptera situationen och inte kämpa emot känslan

Jag satt där och kämpade emot, i ett försök att ignorera värken och låtsas som ingenting när en av mina vänner lutade sig fram och sa "Det är helt okej att du inte mår bra, låt det bara komma. Acceptera det bara. Kämpa inte emot. Det är helt okej!". Kloka ord från en vän som har börjat utöva och kan mycket om mindfulness.
Just där och då insåg jag att migränen inte var något som bara "råkade hända". Det var ett meddelande från min kropp. Jag var inget offer och det var inte hela världen att jag satt där och mådde skit. Det var bara så det var liksom. Det skulle inte hjälpa mig att jag panikartat försökte bekämpa känslan.

Att inte vara offer utan lära sig av kroppens signaler

Nu sitter jag här dagen efter. Utvilad och lättad på något märkligt sätt. Att kroppen ger en signaler är inget farligt. Det är hur jag väljer att besvara dessa signaler som är det viktiga.
Det handlar bara om att förstå att signaler är en sorts säkerhet som vi får ta del av när vi pushat oss själva för långt. När vi inte tillåtit oss att stanna upp, andas ut, vila och läka ihop för att sedan gå vidare.

Jag ställer mig själv frågan om vad det är min kropp försöker säga mig som jag själv inte kunde se. Uppenbarligen hade jag missat något som jag nu fick vetskap om.

Det var 6 år sedan jag tog mig ur min utbrändhet och jag har fortfarande massor att lära mig om hur balansen mellan aktivitet och vila bör se ut i mitt liv för att jag ska må så bra som möjligt. Ibland går jag på nitar och ibland hinner jag förekomma dem. Det var två år sedan jag hade migrän sist och nu när jag tittar tillbaka på mitt beteendemönster innan denna och den förra migränen så ser jag tydliga likheter. Innan min utbrändhet såg jag mig själv som ett offer för huvudvärk, spända muskler, magproblem och sömnproblem. Idag försöker jag se på min kropps signaler ur en objektiv synvinkel: vad i mitt beteendemönster kan jag lära mig av för att undvika att detta händer igen? Ingen smärta jag upplever ska gå förlorad. Det jag menar med detta är att det alltid finns något jag kan lära mig för att leva bättre. Har jag dessutom upplevt något så obehagligt som smärta så vore det dumt att låta den erfarenheten gå förlorad.

Jag citerar min vän återigen "Acceptera situationen, kämpa inte emot. Se på dina känslor objektivt som om du inte vore i din egen kropp. Det är helt okej att känna såsom du gör. Kämpa inte emot, lär dig istället av dina känslor".

Det är helt okej att må skit ibland.

Sköt om dig och lyssna på den som vet mest om dig, nämligen dig själv!

/Din digitala vän

Stillhet öppnar dörren till ditt inre

Sedan många år skriver jag dagbok. Det kanske är fel att kalla det för just "dagbok" eftersom jag inte skriver varje dag. Inte heller skriver jag några klassiska "kära dagbok"-anteckningar. Nej, mina ord formas utifrån det som finns inuti mig. Det där som lätt försvinner i allt brus som uppstår i vardagen. Det där som finns där inuti mig och som jag kan ta lärdom av. Det där som är kärnan av mig som människa.

När jag skriver tillåter jag allt att komma ut. Alla känslor, tankar och ord som poppar upp i huvudet. Jag skriver inte för att prestera, jag skriver för att komma i kontakt med mitt inre. Jag skriver för att vårda mitt inre.

Nyckeln till ditt inre är att vara i stillhet

Även om jag inte är religiöst lagd så kan jag inte blunda för att det finns enorm visdom att hämta ur världens religioner.

"Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka."

Jag har hämtat orden ur bibeln (Jesaja 30:15 för att vara mer exakt). Det går som bekant att tyda ord på många olika sätt. Det jag läser i dessa ord är att om jag vänder omvärlden ryggen till för en stund och hittar en stilla plats kommer jag att hitta visdom och styrka. Jag kommer att bli stärkt av att vara i stillheten och jag kommer att hitta hjälp och tröst i stillheten.

Kontakt med ditt inre väsen

Kristendomen talar klokt nog ofta om att vara i stillhet för då "får man kontakt med gud". Jag vill gärna byta ut ordet gud mot "mitt inre" eller "mitt andliga väsen". Poängen är inte vem eller vad man i de olika religionerna tror sig finna i stillhet. Jag ser mer "gud" som en symbol för något som vi alla har inom oss, något som vi alla är "ett med" eller sammanlänkade av.

Den inre visdomen
Att vara i stillhet handlar om att vi kan nå det vi söker närmre än vi tror. Vi har allt inom oss. Men för att nå det vi har inom oss måste vi ta bort allt det brus som försigår runtom och inom oss. Faktum är att det bor en enorm visdom i varje människa. Bara genom att vara i stillhet kan vi nå den visdomen.

Meditation, kontemplation eller "bara vara"
I kristendomen kallas det kontemplation. I hinduismen och buddhismen (som faktiskt är sprungen ur hinduismen) kallas det meditation.
Varje religion har sitt sätt att uttrycka "varandet i stillhet". Det är ingen slump att det är så. Vi har alla ett behov av att dra oss tillbaka och processa det som försigår i våra medvetanden och våra kroppar. Allt vi upplever i vårt medvetande och i vårt undermedvetna finns där inom oss. Har vi en ständig ström av intryck och information som processas in i oss kommer vi att behöva stanna upp och låta "hårddisken defragmenteras".

Övning: Skriv för att öppna dörren till ditt inre
Du har ett vitt papper framför dig och en penna i handen. Du ska nu skriva ner varje ord, tanke och känsla som poppar upp i ditt medvetande. Det handar inte om att du ska prestera någon vacker text (även om det faktiskt kan bli så i slutändan) utan snarare öppna dig för dig själv. Texten du skriver är för dig här och nu och för ingen annan.

"När du vet vem du innerst inne är uppstår en kvardröjande känsla av frid. Man skulle kunna kalla det glädje, för det är vad glädje är: en frid som vibrerar av liv. Det är en glädje som kommer när man känner sig själv som livets essens, innan det tar form. Det är Varandets glädje – att vara den man verkligen är."
Eckhart Tolle, Talande tystnad

/Din digitala vän

Yoga: Solhälsningen

Hittade ett vackert och inspirerande yogafilmklipp på youtube.

Shiva Rea Yoga Sun Salutation

Vi är vad vi tänker

All that we are is the result of what we have thought. If a man speaks or acts with an evil thought, pain follows him. If a man speaks or acts with a pure thought, happiness follows him, like a shadow that never leaves him. - Buddha

Lag om attraktion i ett nötskal.

Tusen goda tankar till er alla därute.

/Din digitala vän

Vinterdvala

Vintern är här på riktigt nu. Utanför fönstret viner vinden över snöklädd mark. Det är söndag och det är november. Vintermörkret är här och för många är det här en tung tid. Jag känner själv av att sömnbehovet är större nu än för bara en månad sedan. Vi går in i dvala. Vintervila.

Förr i tiden när inte elekticitet fanns gick folk och la sig tidigt på kvällen. Sedan sov man till gryningen. Räknar man ihop antalat sovtimmar man hade på den tiden under vinterhalvåret och jämför dem med vad vi har idag så kan man nog konstatera att vi har färre sovtimmar för återhämtning. Det är nog ingen nyhet att vi inte kan anpassa hela det moderna samhället efter solen men det finns en sak vi kan ändra på: vårt förhållningssätt till vintern.

När klagade du senast på att det är mörkt ute och att du är trött?
Något händer med oss när vintermörkret drar in över våra liv. Samtidigt som vi med säkerhet vet att mörkret påverkar oss är det som om vi får panik och inte riktigt kan förstå "varför vi är så trötta". Det är som om vi kämpar med att försöka hålla samma tempo och samma dygnsrytm som vi gjorde i våras. Diskussionsämnet vid kaffeautomaten på jobbet håller sig oftast till samma område: mörkret, tröttheten och kylan. Vi svär åt den, har ångest över den, är less på den, är trötta av den. Den där vintern.

Såvida man inte har möjlighet att bo i tropikerna under vintern så kan det nog vara en poäng att fundera över hur man hanterar vintern. För kanske är det dags att byta förhållningssätt till mörkret och kylan? Kanske är det vi som måste anpassa oss efter vintern lite mer? Vi lär ialla fall inte bli piggare av att fokusera på det dåliga med vintern.

Kaffe - placebo?
Att prata om hur trött man är brukar sällan vara ett speciellt effektivt sätt att bli piggare på. Jag försöker påminna mig själv om det när jag står där och gnäller vid kaffeautomaten. Kaffeautomaten ja, just det ja. Hur effektivt är egentligen kaffe mot trötthet? Blir du förresten piggare av dom där extrakopparna kaffe? Har du provat vara utan i några dar och sedan börja igen? Det har jag och jag märker ingen skillnad alls på piggheten. Jag tror att vi har blivit lurade! Kaffe är nog inte så upppiggande som man alltid har trott. Faktum är att jag tror att kaffe i mängder gör att man bara blir tröttare. Dessutom brukar överkonsumptionen sluta med att man får problem med magen på kuppen.

Hur blir man piggare då?
Ja, hur hittar man balans under de här tunga, mörka och trötta månaderna?
Enligt Ayurveda är vintern vata-period. Det innebär att det kalla och blåsiga vädret gör att man kan dra på sig obalanser som magproblem (gasbildning, förstoppning), oro, ängslan, sömnstörningar och spänningsvärk.
För att undvika vata-obalans kan man göra några justeringar i sin livsstil.

Här kommer några exempel:

- Ät och drick varm mat/dryck. Speciellt om du är påväg att bli förkyld bör du försöka undvika att dricka och äta kallt. Kall dryck och mat skyndar på förkylningssymptomen. Dessutom ställer kallt vatten och kall mat till det för matsmältningen.

- Använd gärna kryddor som kanel, nejlika, ingefära och kardemumma i det du dricker och äter.

- Se till att du har en bra vätskebalans. När det är minusgrader ute tenderar luftfuktigheten att gå ner. Se till att dricka ordentligt (och varmt).

- Vataobalans får man ofta när man stressar, reser eller ser på TV/dator för mycket. Se till att försöka ha så regelbundna vanor som möjligt när det gäller mat, sömn, träning, aktivitet och vila.

- Självmassage med varm sesamolja. Köp sesamolja på hälsokostaffären. Fyll på handfatet med varmvatten och lägg ner oljeflaskan så att den blir varm. Massera sedan kroppen med långa svepande rörelser. Några minuter om dagen räcker bra.

- Mer sömn. Det råder ingen tvekan om att vi behöver mer sömn under vinterhalvåret. Tillåt dig själv lite extra sömn då och då om du kan. Ha inte ångest för att du är mer trött! Sluta ha ångest för att du inte orkar ta dig ut och träffa folk lika ofta som på sommaren. Ångesten i sig gör att du blir mer trött.


- Värm dig! Kryp ner i badkaret om du har ett. Eller åk till badhuset och kryp ner i bubbelpoolen eller in i bastun med dig!

Förutom att att man ska tänka på ovanstående finns det en faktor till: mys! Se till att mysa ordentligt. Det finns få saker som är så mysigt som att krypa in under en pläd i soffan, läsa bok och dricka varmt te.


Dags att fylla på tekoppen.


Sköt om dig!


/Din digitala vän

Meditera mera

Att meditera är att vara "här och nu". Det är att vårda sitt inre. Det är att öva upp sig på att vila medvetandet och komma i kontakt med sitt inre.
Det finns de som menar att meditation är mer effektivt vilande för sinnet än sömn. Om det verkligen stämmer har jag ingen aning om. Det som däremot är vetenskapligt bevisat är att man genom meditation kan förändra kemin i kroppen. Stresshormoner som adrenalin minskar medan "måbra"-hormonerna dopamin och seretonin ökar.

Men det bästa med meditation tycker jag är den härliga känslan efteråt, då man tagit sig förbi det där "bruset", alla tankar och känslor. Det känns lite som om systemet blivit "ombootat".

Deepak Chopra's Introduction to Meditation - Part 1,1


Deepak Chopra's Introduction to Meditation - Part 1, 2

Stressens dolda sidor

Imorgon bitti ska jag gå på "hälsotest". Ska kolla upp mina blodvärden och testa fysiken genom nån sorts pulsmätning som synkas mot ansträngning. Är lite pirrig. Flera av mina kollegors blodvärden visade högt kolesterol trots att de alla är smala (ca storlek 36), äter bra och tränar regelbundet. Hur går det ihop? Jo, det är tydligen så att om man stressar mycket producerar kroppen adrenalin som sedan påverkar kolesterolet negativt. Visste ni det? Inte jag, det kom som en liten chock.

Det skulle inte vara förvånande om även jag visade tecken på högt kolesterol. Vad är det vi håller på med egentligen? Varför stressar vi så? Vad är det vi försöker hinna med egentligen? Verkar det som att vi kommer dit vi försöker nå? Eller är det så att vi inte ens vet vad eller vart vi försöker nå?

Jag ska träningsbikta mig:
Jag har inte tagit hand om min kropp tillräckligt väl det senaste halvåret. Jag har inte tränat regelbundet (bara stötvis när jag har lyckats klämma fram motivation till det). Jag har stressat och pressat mig själv, månad efter månad. Ätit dåligt, tränat lite och sömnen ska vi inte prata om. Faktum är att hade någon behandlat mig så illa som jag har gjort med mig själv så hade jag sagt upp bekantskapen. Vad har hänt med mig egentligen? Vart tog energin och lusten till träningen vägen?

Jag som brukade vara en flitig löpare som klev upp och körde ett "innan-frukost-pass" på söndagmorgnarna. Jag älskade att lyssna till stegens och andningens takt samtidigt som jag tittade ut över vattnet och fåglarna som speglades i det. Det låter lite nördigt, men jag älskade känslan av frihet. Känslan att kunna frakta sig själv från en punkt till en annan helt för egen maskin. Den känslan var motiverande.

Här sitter jag nu i mörkaste november, trött och sliten. Känner mig som nån som har åkt taxi i ett helt liv. En stor och tung påse kött. Något har hänt. Jag förstår bara inte vad och var någonstans jag förändrades. Vad var det som gjorde att jag valde att springa på som en travhäst, rakt fram med skygglapparna på? Det känns som att jag har förlorat en liten del av mig själv. En del som jag nu ska leta reda på och förenas med.

Ikväll staplade jag iväg till gymet och ställde mig på ett av löpbanden. Det gick trögt men var ändå härligt och förlösande på något vis. Jag såg min egen spegelbild i glaset. Såg mig själv i ögonen med svetten lackandes i pannan och bestämde mig för att nu börjar det. Alla dåliga val jag har gjort kan bara bli bättre. Jag ska vara ärlig mot mig själv och jag ska dela med mig av min resa här på bloggen. Alla de bra dagarna och alla de dåliga. Det finns inga genvägar.
Om jag ska vänta på motivation lär jag få vänta resten av mitt liv. Dags att ta itu med träningen...och det NU!

/Din digitala vän

Att ta ansvar för sina känslor

Allt jag upplever börjar med en tanke. Mina tankar styrs av mig. Det jag upplever har jag själv tillåtit mig att uppleva. Jag har makten att själv förändra mina tankar och därmed också de känslor som tankarna följs av.

Lycka kommer inte utifrån, det kommer inifrån mig själv.
Mina möjligheter att uppleva harmoni, lycka och frid är ett val som jag kan påverka.

Mina tankar om människorna jag möter är ett meddelande till mig själv.
Om jag är hård mot andra är jag också hård mot mig själv.
Jag kan välja hur jag upplever andra människor och också mig själv.

Det är mina tankar om det jag upplever som styr mina känslor.
Om jag förändrar mina tankar förändras också mina känslor.
Bara jag har ansvar för mina känslor.

Jag är den som skapar mina tankar.
Ingen annan än jag kan göra mig lycklig.
Jag själv har makten att uppleva lycka.

Allt finns inom mig.

/Din digitala vän

Matthieu Ricard: Habits of happiness

Känslo-detox

Kroppen utsätts för gifter både från miljön och från det vi stoppar i oss. Gifterna tas naturligt omhand av kroppen som sedan slussar dem vidare ut genom urin, avföring, svett etc. Men stressar man mycket påverkas kroppens förmåga att rensa ut gifter. Tillför man dessutom hela tiden nya gifter i stadig takt lagras gifterna istället i kroppen. Därför kan det då och då vara bra att ta ett par veckor då man ser över sitt intag av kaffe, alkohol, tobak och kött för att låta kroppen "hinna ikapp".

Känslomässiga slaggprodukter

Jag tror att vårt "känslosystem" inte är helt olikt vår metabolism. Vi tar hand om och bearbetar de negativa känslor vi upplever. Men vi har också en förmåga att lagra obearbetade känslor inom oss, i vårt medvetande och i vår kropp (läs gärna tidigare inlägg om "kroppens minnen av dina känslor"). Jag vill kalla dessa obearbetade känslor för "känslomässiga slaggprodukter" och de fungerar som små blockeringar som gör att vi inte kan uppleva och leva fullt ut. Det handlar inte bara om obearbetade och traumatiska upplevelser utan även om obearbetade negativa känslor som stress, ilska, frustration etc. Eller så är det så att du tar emot så många intryck att ditt inre inte riktigt hunnit med att bearbeta dem alla.

Ilska, irritation, ångest, oro, rädslor, fobier.
Hur vet man om man har "känslomässiga slaggprodukter"? Jag tror att det är ganska enkelt: man känner det på sig. Man märker att ens inre inte riktigt fungerar så väl som man skulle vilja. Det är lite som om bilmotorn har slammat ihop och man känner hur gasen inte riktigt tar sådär som den brukade. Man upplever sig helt enkelt ha ett känslomässigt potential, men att någonting liksom "står ivägen" för det hela. Kanske känner man inte riktigt igen sig själv, inuti. Eller så känner man sig helt enkelt bara känslomässigt trött och nere utan någon särskild anledning. Lite som om maskineriet blivit en aning igensotat.

Släpp ut dina känslomässiga blockeringar

Av någon anledning har vi i Sverige en förmåga att känna skam för både det ena och det andra. Faktum är att vi skäms så mycket att vi hellre håller vår smärta för oss själva, även om vi mår extremt dåligt av det.
Men det kan också vara så illa att man inte ens vill veta av sina egna känslor. Varför är det så egentligen? Varför pratar vi inte mer med varandra om det vi känner?

Att lägga locket på fungerar inte speciellt bra. Det vet alla som har upplevt en utbrändhet.

Hur blir man av med ingrodda gamla känslor som står ivägen för livet? Vissa själsliga problem kan vi inte lösa helt själva utan någon professionell hjälp men vi kan hantera mycket själva. Framförallt kan vi se till att förebygga att vi får känslomässiga problem.

Törs du öppna dig för en liten övning?

1. Bli medveten
Man kan inte navigera sig ut ur något om man inte vet var man är. Bli medveten.
Se till att du får vara ifred i några timmar. Leta fram ett block och en penna och börja lyssna på dig själv. Bli medveten om de där känslorna du har trängt undan så länge. Släpp alla murar och låt dem visa sin skepnad.

2. Känslo-vomera
Det här är inte menat att bli något ämne för Pulizerpriset. Nej, det är defintivt ingen prestation. Det enda du ska fokusera på är att öppna dig själv på vid gavel för dig själv. Det finns ingen annan i din närhet, bara du. Inget kan begränsa dig, bara du själv. Skriv ner allt det som kommer, allt du känner. Det du skriver är inget du ska läsa sedan, låt det bara rinna ur dig. Om så behövs: gråt, skratta, bli arg, flippa ur...skitsamma ingen ser dig ändå. Löp amok på papperet.

3. Bränn upp dina känslomässiga slaggprodukter
När du känner att du är klar med skrivandet är det dags att göra sig av med alltsammans för alltid. Elda upp papperna du just skrivit. Om du är rädd för att bränna ner huset går det lika bra att riva upp eländet i småbitar. Eller så hoppar du lite på dem först om du känner för det. ;-) Gör dig av med pappersbitarna, spola ner dem i toan eller (om du har skrivit mycket och risker stopp i avloppet) släng dem i en påse och gå direkt ut och släng soppåsen. Det viktiga är att du helt och fullt har gjort dig av med det hela.

4. Fyll lungorna med ny luft
Sätt dig bekvämt och ta några riktigt djupa andetag. Slut ögonen och lyssna på din egen andning. Försök att tränga undan de tankar som kommer, låt ditt sinne vila. Sitt kvar så en lång stund.
Känner du dig sömnig är det lika bra att kapitulera och knoppa in en stund.

Öppna ögonen och känn efter, är inte ditt inre lite lättare?


/Din digitala vän

Deepak Chopra on: Releasing Emotion Toxins:

Stärkande kur för matsmältningen

Ingefära har en stärkande effekt på bland annat
matsmältningen och tarmfunktionen.

Jag har en liten Ayurvedisk kur som jag vill dela med mig av. Jag brukar använda mig av den när jag känner mig trött, har lite magproblem eller bara vill förebygga eventuella förkylningar och annat. Det är busenkelt, billigt och gott. Det du behöver ha hemma är färsk ingefära, citron, honung (helst flytande el akacia) och salt.



Såhär gör du:
1. Skala och riv ca 1 msk ingefära, på den finaste sidan på rivjärnet.
2. Pressa i ca 1 msk färsk citron
3. Squeeza i ca 1 msk honung
4. I med en nypa salt

Rör ihop och ät ca 15 minuter innan lunch och middag i ca 10 dagar (eller mer om du vill det).
Jag brukar ta med mig en liten burk som jag förbereder på morgonen och sedan tar med mig till jobbet.

Utrensande och stärkande kur för bättre matsmältning och immunförsvar
Jo, du får en bättre matsmältning (tar upp näringen bättre), bättre immunförsvar och rensar ut slaggprodukter (sk "ama" enl. Ayurvedan).

Läs gärna tidigare inlägg om Ayurveda.

Det är nu som livet är mitt

...och den himmel jag trodde fanns, ska jag hitta där någonstans.

Det som är mitt liv just nu, är mitt liv JUST NU.
All förändring börjar inuti mig, med mina tankar.
Allt börjar med en tanke.
En tanke kan göra vad som helst möjligt.
Det är bara det som finns inuti mig som kan göra mig olycklig.
Det är bara det som finns inuti mig som kan göra mig lycklig.
Livet kommer alltid att innehålla smärta, det är hur jag förhåller mig till den smärtan som har betydelse.
Bara jag kan påverka mitt liv i den riktning som är rätt för mig.
Jag kan välja den väg som är min.
I den riktning som för mig närmre den jag egentligen är.

/Din digitala vän

Kay Pollack, Intervju om "Såsom i himmelen":

Stress

I flera nätter i rad har jag drömt om jobbet, att jag jobbar. Det är som om jag går igenom allt jag borde ha gjort och inte hunnit med under veckan. Vaknar upp i tidig gryning och känner mig uppstressad.

Jag har inte riktigt lyckats varva ner ordentligt efter en period av mycket stress och press. Den långvarig stressen har gjort att jag har förändrat kemin i kroppen. Jag kan fysiskt känna att något har förändrats i min kropp. Stressen har gjort att jag har producerat mängder av adrenalin och det gör i sin tur gör att min kropp befinner sig i nån sorts beredskapsläge. När det är dags att sova går kroppen ner i nån sorts slummerläge men når aldrig den riktigt djupa sömnen. Det här inlägget är en påminnelse till mig själv och alla andra därute som sover dåligt. Det är dags att bli medveten om vad som försigår där inuti.

Att skapa hållbarhet i livet

Något jag ofta letar efter är att hitta en linje i livet där jag kan kombinera aktivitet och vila. Att hitta balansen mellan de tu. Det jag tror skapar obalans är när man förlorar kontakten med sitt inre. När man inte är medveten och uppmärksam på vad som försigår i ens medvetande, då har man förlorat kontakten med sig själv. När man förlorar kontakten med sig själv styrs man av yttre signaler, dvs det som händer runtomkring en.

Föreställ dig att du har en mur i din trädgård. Muren är dåligt byggd och rasar ihop.
Föreställ dig nu att du ska bygga upp muren igen. Om du väljer att bygga på precis samma sätt som innan, vad kommer då att hända med muren? Ja, just det, den kommer att rasa ihop.
Men vad händer om du ser till att bygga en solid grund, använda ordentliga stenar. Vad händer då? Muren står kvar.

Jag är i ständigt skissande, byggande, mejslande av en hållbar levnadsstil. Ibland lyckas jag hitta den där gyllene vägen, den där linjen. Men ibland rasar muren ihop och jag sitter där med verktygen i mina händer, reflekterande över vad det var som gick fel.

Jag antar ändå att det finns en mening med att vi ramlar då vi lär oss gå. Borstar av mig dammet, återigen fast bestluten om att försöka igen. För jag tror starkt på att det går att bygga den där stadiga och trygga muren som kan hålla uppe balansen mellan upplevelser, aktiviteter och lugnet i livet.

Dags att lyssna inåt.

Ha en vilsam och skön helg allihopa!

/Din digitala vän

Andlighet

Deepak Chopra om andlighet:

Livet i ett större perspektiv

Har du någonsin ställt dig själv frågan: vad är meningen med livet? Har du lika snabbt som du försökte svara på denna fråga avfärdat den som nonsens eller omöjlig att besvara? Varför är vi så rädda för att fundera och reflektera över varför vi är här? Kanske tillför stora frågor något extra till våra liv? Jag vill tro det.

För om vi aldrig ställer oss själva de stora frågorna om livet, hur kan vi i så fall hitta det allra mest betydelsefulla i detsamma?




Look at Your Life - Sri Bhagavan:

Att acceptera sig själv

Om man tittar på våra känslor som något som föds ur två olika "brunnar" där man antingen upplever en känsla från kärlek eller från rädsla så blir ens beteende kanske lite, lite tydligare. Känslor som kommer från kärlek är exempelvis glädje, trygghet, ömhet etc. Känslor som mynnar ut av rädsla är ilska, hat, avundsjuka etc.

Svartsjuka, hat, ilska
Alla bär vi omkring på känslor som vi inte gillar och som då och då poppar upp. Det är en del av livet. Men det är obehagligt, kanske så obehagligt att man inte riktigt vill acceptera att man har sådana känslor. Men hur kan man bli av med svartsjuka, avundsjuka, irritation, ilska, hat etc?
Många människor med "rädslokänslor" totalignorerar sitt eget inre omedvetet. De vill gärna inte kännas vid att just de känner så som de gör ibland och då är det lättare att lägga locket på. Men vad händer när man lägger locket på? Ja, just det.

Bli medveten och acceptera för att gå vidare
Jag tror att all förändring måste börja med att man blir medveten om vad man känner. För när man är medveten om vad man känner kan man också acceptera situationen. Ekvationen är enkel: för att kunna ta dig till något, mot något måste du först veta var du är. Om du inte vet var du är kan du heller inte navigera dig från den plats du befinner dig på.
Det är inte förrän man har accepterat sin situation som man kan komma till insikt. En insikt som kan skapa förändring.
När man har accepterat läget är det som om allt blir lite tydligare, det kan till och med vara en lättnad.

Nu kan resan börja...

Accepting Oneself - Sri Bhagavan:

Fix you

"Varför skjuta upp det till imorron när man kan skjuta upp det till i övermorron?". Ibland lever jag efter den devisen men det brukar sällan fungera speciellt bra. Det slutar med att jag vaknar upp mitt i natten och funderar över det där jag måste fixa. De där ogjorda sakerna multipliceras snabbt och börjar knacka på min dåliga-samvetsdörr under dygnets alla timmar. Så har det varit de senaste veckorna. Jag har haft det körigt, jobbat mycket och har helt enkelt prioriterat ner saker och ting för återhämtning på helgerna. Har valt bort alla "borde-göra"-saker till förmån för min egen hälsa.
Men idag har jag haft en riktig surdegsdag. Jag har tagit itu med alla dom där gamla surdegarna som har stört min nattsömn. Känner mig lätt som en fjäder! Funderar till och med på att dra iväg och tvätta bilen nu när jag ändå är igång. Det ni!

Känner mig lite känslosam efter att ha hittat ett filmklipp på youtube med en av mina favoritlåtar "Fix you" med Coldplay. Men den här versionen sjungs av en gammal och sjuk farbror som har en syrgastub bredvid sig. Det förvandlade mig till en lipsill på några sekunder. Kolla gärna själva:

Young@Heart Sing Coldplay´s, Fix you:



Nu dags för tvättstugan...

/Din digitala vän