Inlägg
Detox dag: 28En sak jag alltid har varit intresserad av är känslor. Är man född till känslomänniska eller är det vi känner inlärt? Hur stor del av ens känslor är egentligen ens personlighet? Kan man öva bort vissa känslor som man inte gillar att man har?
Känslomänniska eller känslostyrd?
Ofta när jag hör någon säga "jag är en känslomänniska" vaknar en fråga automatiskt i mitt inre: "Är du känslomänniska eller menar du att du helt enkelt är känslostyrd?". Min uppfattning är nämligen att benämningen "känslomänniska" är något som kan betyda två saker. Antingen menar man att man är en person som har nära till sina känslor eller så menar man att man har stora och bångstyriga känslor som liksom inte går att hålla i schack...känslor som lever sitt eget liv helt enkelt. Faller den sistnämnda beskrivningen in på en är man känslostyrd eller kort och gott: slav under sina egna känslor.
Omedvetenhet är största anledningen till utbrändhet
Jag är förmodligen inte den enda som någon gång skyllt mitt korkade beteende på "hur arg jag var" eller "hur slutkörd och trött jag var" eller "hur förbannat less jag var". Alla gör vi det. Det är en enkel utväg som inte kräver någon djupare eftertanke över ens eget beteende.
När jag gick in i väggen (eller kanske strax innan) hade jag massor med kreativa förklaringar på varför jag betedde mig konstigt. Det var helt fantastiskt vilka ursäkter jag gav mig själv och andra. Det var så himla bra för jag slapp ju tänka igenom vad det var som EGENTLIGEN hände inom mig. Mina känslor, mitt liv och mitt beteende behövde liksom inte nå mig. Jag hade ju fullt upp med att slippa ta ansvar, jag var ju "känslomänniska" (läs känslostyrd).
Nu såhär i efterhand önskar jag att jag hade stannat upp och börjat lyssna på vad det egentligen var som försigick inuti mig. Utan denna massiva omedvetenhet hade jag inte haft möjlighet att köra huvet i väggen. Jag tror att den absolut största anledningen till att man går in i väggen är just omedvetenhet. Det är inte förrän vi är medvetna som vi har information och kunskap nog att förändra vår situation.
Nu såhär i efterhand önskar jag att jag hade stannat upp och börjat lyssna på vad det egentligen var som försigick inuti mig. Utan denna massiva omedvetenhet hade jag inte haft möjlighet att köra huvet i väggen. Jag tror att den absolut största anledningen till att man går in i väggen är just omedvetenhet. Det är inte förrän vi är medvetna som vi har information och kunskap nog att förändra vår situation.
Att vara slav under sina egna känslor
Många av våra känslor är miljömässigt inlärda. Vi lär oss att känna vissa känslor i vissa situatoner. Ofta reagerar vi helt enkelt på autopilot utan att vi ens vet om det. När någon tränger sig i kön längre fram blir vi irriterade. När någon säger något elakt till oss blir vi ledsna eller upprörda. Eller så skäms vi, får ångest, blir rädda, ilskna, oroade, deprimerade, besvikna etc. pga något som egentligen inte var så farligt.
Stäng av autopiloten och ta kontrollen över ditt beteende
Jag tror att många av de negativa känslor vi känner är känslor vi inte skulle uppleva lika starka om vi började lyssna på varför, när och hur vi reagerar på det negativa som försigår utanför oss. Det handlar inte om att vi inte ska få bli upprörda eller ledsna eller irriterade. Det handlar om att bli medveten om när den känslomässiga autopiloten är påslagen. Om autopiloten är avstängd tror jag att vi alla skulle uppleva mer av nuet. Vi skulle också bespara oss själva en hel del negativa upplevelser.
Stäng av autopiloten och ta kontrollen över ditt beteende
Jag tror att många av de negativa känslor vi känner är känslor vi inte skulle uppleva lika starka om vi började lyssna på varför, när och hur vi reagerar på det negativa som försigår utanför oss. Det handlar inte om att vi inte ska få bli upprörda eller ledsna eller irriterade. Det handlar om att bli medveten om när den känslomässiga autopiloten är påslagen. Om autopiloten är avstängd tror jag att vi alla skulle uppleva mer av nuet. Vi skulle också bespara oss själva en hel del negativa upplevelser.
Utan alla dessa negativa känslor är det lättare att se färgen i träden, känna doften av den vår som snart är här och uppleva det som är precis här och nu.
/Din digitala vän
2 kommentarer:
Härliga (åttafaldiga) tankar. :) Vi måste alla börja ta ansvar för våra tankar och vårt beteende, och varför inte i förlängningen hela planeten och mänskligheten?
Om vi alla känner personligt ansvar för något som t.ex skadegörelse, så borde väl sånt knappast hända ofta? Istället tar vi på skygglapparna och tycker att det är någon annans problem, om det nu är polisen, ägaren eller kanske till och med "staten". Till slut blir vi väl slavar under alla former av auktoriteter? Vi människor får inte låta livet gå på autopilot så totalt, eller hur?
Hej!
Du har så rätt i det du skriver. Världen kommer inte att förändras om inte "den lilla människan" börjar förändra sig. Allt börjar inuti. Det svåra kan vara att inse att det faktiskt spelar någon roll om "lilla jag" förändrar mitt sätt att förhålla mig till saker och ting.
Tanken på att det som jag upplever i livet faktiskt är något jag kan påverka/påverkar är både skrämmande och häftig. Vi har enorm makt att förändra genom våra medvetanden. Det är inte för inte som de flesta av mina inlägg är taggade med ordet "Medvetande". Jag tror att nyckeln till ett bättre jag, liv, värld etc ligger i hur medveten jag är om vad som försigår inom och utom mig. Mao: av med autopiloten! :)
Skicka en kommentar