Att bli fri från negativitet

Detox dag: 27

Kan man omslutas av ett sorts osynligt hölje som silar bort all negativitet man utsätts för i livet? Hur mycket av ilska, irritation och frustration kommer egentligen inifrån en själv? Eller är det omgivningens fel att jag är arg, irriterad eller frustrerad?

Något jag under många års tid har funderat och tillika också fascinerats över är den magiska förmåga som vissa människor tycks ha utrustats (eller utvecklats) med. Nämligen att, trots enorma motgångar upprätthålla en lust och glädje i livet som de flesta andra verkar sakna.

Är dessa "lyckopersoner" utrustade med en sorts lyckogen som, trots deras motgångar gör att de går ut där på andra sidan som lyckliga människor fulla med livslust och glädje? Medan väldigt många andra utrustats med nån sorts negativitets-gen som gör att dem, likt en svamp sugs in i den ena negativa situationen efter den andra och sedan kommer ut som bittra och negativa varelser?

Negativitet är rädsla

Negativitet baseras ofta på osäkerhet. Osäkerhet är rädsla. Rädsla för att göra och vara fel. Människor med dålig självkänsla tenderar ofta att vara osäkra och har ofta en snedvriden uppfattning om sig själva. De tror nämligen att de måste vara felfria för att vara bra människor.
Alla bär vi en viss mängd osäkerhet inom oss. Frågan är hur medvetna vi är om vår osäkerhet och tillika också våra rädslor? Har du koll på när du agerar på din osäkerhet och din rädsla?

En klassisk situation av osäkerhet

För några dagar sedan satt jag i ett möte med några kollegor. Vi satt tillsammans och gick igenom olika diskussionspunkter. Vid ett tillfälle ställde en av kollegorna en väldigt rak fråga till en av de andra som satt med på mötet, varpå personen i fråga direkt uppfattade situationen som ett påhopp och hamnade i försvarsställning. Under några minuters tid uppstod en ordväxling som likt en pingismatch handlade om huruvida någon hade begått ett fel eller inte och vems isåfall felet var (!).

Att vara generös mot sina medmänniskor är att bygga glädje i livet
När jag satt där och lyssnade på den här diskussionen där de båda kollegorna försökte hävda sin egen oskuld tänkte jag på rädslor. Alla bär vi på dem.
Om någon av mina kollegor hade varit en trygg person, hade då den här diskussionen pågått där rakt ovanför mitt huvud? Knappast. Människor som är trygga i sig själva behöver inte påpeka någon annans brister. De behöver inte heller försvara sig över skitsaker.

Varför är så många människor rädda för att göra fel även om det bara handlar om en liten skitsak? Och varför är det ofta just dessa, rädda personer som är väldigt snabba på att påpeka att någon annan har gjort fel?

Inte förrän vi slutar vara offer kan vi leva fullt ut!

Precis som de flesta av oss kan se färgen i träden kan vi också uppleva glädje och livslust i våra liv. Tillika väljer vi ibland att se och irritera oss över skräpet som ligger längs vägkanten och därav uppleva negativitet. Vi bär alla på båda förmågorna.
Det viktigaste är inte att sträva efter att vara perfekt och lycklig hela tiden. Det viktigaste är att vara ärlig mot sig själv och inse när man "ser skräpet i vägkanten". För ofta är det så att vi instinktivt agerar på sårade eller rädda känslor utan att ens vara medvetna om dem. Många av våra instinkter är direkt miljömässigt inövade, utan att vi ens vet om det!

"Att vända andra kinden till"
Bemöt aldrig irritation med irritation. Det är lika destruktivt som att bemöta hat med hat. Hade Jesus levt idag hade han istället för att tala om att "vända andra kinden till" förmodligen bett oss vara lite mer generösa mot våra medmänniskor. Med empati och förståelse för att folk ibland uttrycker sig lite märkligt kan vi undvika en hel del negativitet. Det kanske trots allt inte är mig det är synd om när jag tänker till...´

Le mot världen även om den inte alltid ser ut att le tillbaka. Förr eller senare kommer du att få kärlek och glädje tillbaka!

/Din digitala vän

Noah Levine "Anger"