fredag 16 januari 2009

Andlighet är att lyssna

Detox dag: 16

Andlighet är ett begrepp som för endel människor är relaterat till religion eller varför inte flummiga hippies som odlar morötter och inte har någon tv. Jag kan inte påstå att jag själv tog ordet andlighet i min mun speciellt ofta förut. Visst var jag intresserad av de stora frågorna men jag betraktade dem gärna på avstånd (liksom människorna som utövade den...andligheten alltså).

Kris betyder utveckling i snabbare takt
Men så en dag kom krisen. Det var som om marken jag stod på hade förvandlats till en fallucka. Jag hade trillat ner i ett mörkt hål som inte tycktes ha någon utväg. Jag var utbränd och ensam. Ja, just det: ensam. Det kändes inte som om det spelade någon roll hur många jag hade runtomkring mig, jag var ändå ensam om det här. Ingen annan än jag skulle kunna ta mig ur det här. Ingen annan än jag. Hur skulle det gå till? Borta var all energi, all lust och all levnadsglädje. Jag ville absolut inte dö men jag var inte heller levande.


När det är tillräckligt tyst börjar man lyssna
Jag befann mig i någon sorts mellanland. Jag hade likt en liten krabba krälat undan det vanliga livet och under min lilla sten skulle jag slicka mina sår och läka ihop igen. Jag visste bara inte hur jag skulle bli bra igen. Allt jag förstod var att sättet jag levt på hittills uppenbarligen inte hade fungerat.

När allt blir tillräckligt tyst börjar man att lyssna och efter en tid var det som om en liten låga så sakteliga började pyra inom mig. Eller så var det så att jag för första gången hade gett mig själv möjligheten att lyssna. Jag förstod för första gången att det inte var det som fanns utanför mig som skulle göra mig frisk igen, det var det som fanns inom mig.


Andlighet är att se sig själv i ett större perspektiv
Jag var inte bara en klump med kött i en säck av skinn. Jag styrdes inte av någon slump, jag hade ett ansvar. Mitt liv var inget som bara "drabbade mig". Jag var någonting mer än bara en fysisk kropp och den tanken gav livet en helt annan nyans. Framförallt gav det mig en annan infallsvinkel till hur jag skulle ta mig ur min utbrändhet. Även om mitt inre var i kaos visste jag att det var därinne någonstans jag skulle hitta ut ur alltihopa.
Världen är inuti, inte utanpå.



/Din digitala vän

4 kommentarer:

annayoga sa...

Tack för dessa fina, ärliga, intressanta och djupa meningar.
Tänk att du kommit så långt

Din digitala vän sa...

Tack så hemskt mycket för dina vänliga ord. De gör mig väldigt glad och får mig att vilja skriva mer! Så tack, tack Anna! :)

Hoppas att du har en fantastisk dag och helg!

Ulrika sa...

Så vackert du skriver. Förstår att du nådde botten och det är där det händer. Jag har inte varit utbränd - möjligtvis känslomässigt....men jag vet hur det känns att famla i mörker. Håller definitivt med om att det är i oss själva vi hittar svaren. Så enkelt att vi krånglar till´det i stället för att bara andas och vara. Kram till dig!

Din digitala vän sa...

Hej Ulrika!
Tack snälla du för ditt inlägg.
Det är många år sedan jag kom ur min utbrändhet men det är ändå så att jag på många sätt måste påminna mig själv om vad som egentligen är viktigt. Man tenderar ju att glömma det där viktiga "i livets fart".

Jag tror inte att man behöver ha varit utbränd för att känna igen sig i situationen då energin och lusten har mattats av. Vi är många som ibland pressar oss lite för hårt för att uppnå något som egentligen kanske inte är så viktigt i det långa loppet. Jag tror att andlighet (eller vad man vill kalla det) är något som vi alla behöver mer av för att verkligen uppleva livet här och nu. Det är så coolt att allt vi behöver finns är, inuti.

Hoppas att du har en härlig söndag! :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kanske gillar du

 

blogger templates | Make Money Online