I andra ändan formulerade en något hes, lite lätt sluddrande man sitt ärende. Den märkliga, nästan parodiska rösten och det något märkliga ärendet gjorde mig säker på att det var min kollega som utförde ett av sina många practical jokes. Instinktivt ville jag avbryta personen med att härma tillbaka och säga nåt riktigt sjukt eftersom det vore god sed mig och min kollega emellan. Dessutom var detta inte något ärende som egentligen tillhörde mitt normala ansvarsområde. Men något hindrade mig. Något inom mig sa stopp och jag lyssnade tålmodigt i några minuter, lovade att jag skulle hjälpa honom och återkomma under dagen.
Jag tänkte inte dessmer på det hela och fortsatte med min dag. Men i eftermiddag trillade ett mail in i min inbox. Det var mannen från imorse. Han skrev och tackade mig så mycket för hjälpen och att det betydde mycket för honom eftersom han nu kunde fortsätta sin rehabilitering. Det visade sig att han hade varit sjukskriven i flera år efter att ha varit med om en svår bilolycka. Han avslutade med att önska mig en riktigt bra dag.
Jag skämdes över hur fel jag hade haft om mannen först och jag är osäker på hur min lilla insats kunde hjälpa honom. Men hela den här händelsen gjorde mig påmind om att det som för oss är en liten handling kan betyda så väldigt mycket mer för någon annan. Vi vet aldrig vem vi möter men det vi alla behöver påminna oss själva är att det vi gör, hur vi bemöter andra faktiskt betyder något. Inte bara för de vi möter utan även för oss själva.
Tack snälla du som visade dig vara allt annat än ett practical joke. Du fick mig onekligen att tänka till...och min dag, den blev riktigt bra!
Kram
2 kommentarer:
Vilken tur att du inte sa något. Härligt att du gjort någon glad idag, det värmer i ens hjärta.
Önskar dig en skön helg!
Kram messan
Hej Messan!
Ja, en väldig tur att jag inte sa något. Samtidigt skäms jag för mitt fördömande tänk om mannen i fråga. Alltid lär man sig något nytt...
Önskar dig en underbar söndag!
Kram
Skicka en kommentar