Hur stress under lång tid påverkar oss

När man utsätter sig själv för stress och press över en längre period skapar man ett glapp inuti sig själv. Kopplingen mellan kropp, själ och tanke separeras. Vi blir omedvetna och vår känsla för vad som har betydelse förändras. Ett jobbärende kan bli det som upptar hela vårt fokus. Det är oftast först efteråt vi inser hur fel fokus vi haft och hur uttröttade vi blivit. Varför är det så? ...och hur kan jag undvika att hamna där igen?

Stress under lång tid gör att vi kopplar bort viktiga funktioner

Något jag lagt märke till är att jag efter en längre tids stress hamnat i ett stadie där jag lever i mina tankar. Det jag menar med det är att jag lever i huvet och endast låter mina tankar styra mina handlingar och val genom min dag. Stress gör kort sagt att vi blir begränsade i hur vi använder oss av våra känslor och vår intuition. När stresshormonerna pumpar i kroppen är vi designade att göra det absolut viktigaste och det finns inte plats för känslor. Det finns inte plats för att uppleva med alla våra sinnen. Detta gör att vi blir omedvetna om oss själva och hur vi tänker och upplever. Vi slår på autopiloten och går på ett sätt miste om våra liv.

Efter en tid av stress knackar ofta känslorna på dörren i form av oro, ångest eller andra obehagskänslor.

Människan är en andlig varelse och det är när vi lever som robotar som vi bränner ut oss. För vad är det som skiljer mig från en robot om jag bara kan tänka men inte känna?

Medvetenhet är det som gör att vi upplever, tänker och är här och nu
Medvetenhet är att betrakta sig själv, sina känslor, tankar och sin upplevelse lite utifrån. Att studera, reflektera och objektiv betrakta vad som försigår inuti mig. Att se det som är jag där jag är just nu.

Glädje kommer inte från tanken. Glädje är en känsla som jag bara kan uppleva att jag har om jag är medveten om den.

Man kan lätt tro att jag som skriver den här bloggen aldrig blir utmattad eller deppig. Men jag lovar att jag inte är någon supermänniska. Det är just därför jag har den här bloggen. Jag skriver för att lära mig förstå och för att dela med mig...och för att tala om att du inte är ensam.

Varmt tack till alla fina själar som kommenterar på mina inlägg. Var och en av er värmer mitt hjärta!