En sak jag alltid har varit intresserad av är känslor. Är man född till känslomänniska eller är det vi känner inlärt? Hur stor del av ens känslor är egentligen ens personlighet? Kan man öva bort vissa känslor som man inte gillar att man har?
Känslomänniska eller känslostyrd?
Ofta när jag hör någon säga "jag är en känslomänniska" vaknar en fråga automatiskt i mitt inre: "Är du känslomänniska eller menar du att du helt enkelt är känslostyrd?". Min uppfattning är nämligen att benämningen "känslomänniska" är något som kan betyda två saker. Antingen menar man att man är en person som har nära till sina känslor eller så menar man att man har stora och bångstyriga känslor som liksom inte går att hålla i schack...känslor som lever sitt eget liv helt enkelt. Faller den sistnämnda beskrivningen in på en är man känslostyrd eller kort och gott: slav under sina egna känslor.
Omedvetenhet är största anledningen till utbrändhet
Jag är förmodligen inte den enda som någon gång skyllt mitt korkade beteende på "hur arg jag var" eller "hur slutkörd och trött jag var" eller "hur förbannat less jag var". Alla gör vi det. Det är en enkel utväg som inte kräver någon djupare eftertanke över ens eget beteende.
När jag gick in i väggen (eller kanske strax innan) hade jag massor med kreativa förklaringar på varför jag betedde mig konstigt. Det var helt fantastiskt vilka ursäkter jag gav mig själv och andra. Det var så himla bra för jag slapp ju tänka igenom vad det var som EGENTLIGEN hände inom mig. Mina känslor, mitt liv och mitt beteende behövde liksom inte nå mig. Jag hade ju fullt upp med att slippa ta ansvar, jag var ju "känslomänniska" (läs känslostyrd). Nu såhär i efterhand önskar jag att jag hade stannat upp och börjat lyssna på vad det egentligen var som försigick inuti mig. Utan denna massiva omedvetenhet hade jag inte haft möjlighet att köra huvet i väggen. Jag tror att den absolut största anledningen till att man går in i väggen är just omedvetenhet. Det är inte förrän vi är medvetna som vi har information och kunskap nog att förändra vår situation.
Att vara slav under sina egna känslor
Många av våra känslor är miljömässigt inlärda. Vi lär oss att känna vissa känslor i vissa situatoner. Ofta reagerar vi helt enkelt på autopilot utan att vi ens vet om det. När någon tränger sig i kön längre fram blir vi irriterade. När någon säger något elakt till oss blir vi ledsna eller upprörda. Eller så skäms vi, får ångest, blir rädda, ilskna, oroade, deprimerade, besvikna etc. pga något som egentligen inte var så farligt.
Stäng av autopiloten och ta kontrollen över ditt beteende Jag tror att många av de negativa känslor vi känner är känslor vi inte skulle uppleva lika starka om vi började lyssna på varför, när och hur vi reagerar på det negativa som försigår utanför oss. Det handlar inte om att vi inte ska få bli upprörda eller ledsna eller irriterade. Det handlar om att bli medveten om när den känslomässiga autopiloten är påslagen. Om autopiloten är avstängd tror jag att vi alla skulle uppleva mer av nuet. Vi skulle också bespara oss själva en hel del negativa upplevelser.
Utan alla dessa negativa känslor är det lättare att se färgen i träden, känna doften av den vår som snart är här och uppleva det som är precis här och nu.
Kan man omslutas av ett sorts osynligt hölje som silar bort all negativitet man utsätts för i livet? Hur mycket av ilska, irritation och frustration kommer egentligen inifrån en själv? Eller är det omgivningens fel att jag är arg, irriterad eller frustrerad?
Något jag under många års tid har funderat och tillika också fascinerats över är den magiska förmåga som vissa människor tycks ha utrustats (eller utvecklats) med. Nämligen att, trots enorma motgångar upprätthålla en lust och glädje i livet som de flesta andra verkar sakna.
Är dessa "lyckopersoner" utrustade med en sorts lyckogen som, trots deras motgångar gör att de går ut där på andra sidan som lyckliga människor fulla med livslust och glädje? Medan väldigt många andra utrustats med nån sorts negativitets-gen som gör att dem, likt en svamp sugs in i den ena negativa situationen efter den andra och sedan kommer ut som bittra och negativa varelser?
Negativitet är rädsla
Negativitet baseras ofta på osäkerhet. Osäkerhet är rädsla. Rädsla för att göra och vara fel. Människor med dålig självkänsla tenderar ofta att vara osäkra och har ofta en snedvriden uppfattning om sig själva. De tror nämligen att de måste vara felfria för att vara bra människor. Alla bär vi en viss mängd osäkerhet inom oss. Frågan är hur medvetna vi är om vår osäkerhet och tillika också våra rädslor? Har du koll på när du agerar på din osäkerhet och din rädsla?
En klassisk situation av osäkerhet
För några dagar sedan satt jag i ett möte med några kollegor. Vi satt tillsammans och gick igenom olika diskussionspunkter. Vid ett tillfälle ställde en av kollegorna en väldigt rak fråga till en av de andra som satt med på mötet, varpå personen i fråga direkt uppfattade situationen som ett påhopp och hamnade i försvarsställning. Under några minuters tid uppstod en ordväxling som likt en pingismatch handlade om huruvida någon hade begått ett fel eller inte och vems isåfall felet var (!).
Att vara generös mot sina medmänniskor är att bygga glädje i livet När jag satt där och lyssnade på den här diskussionen där de båda kollegorna försökte hävda sin egen oskuld tänkte jag på rädslor. Alla bär vi på dem. Om någon av mina kollegor hade varit en trygg person, hade då den här diskussionen pågått där rakt ovanför mitt huvud? Knappast. Människor som är trygga i sig själva behöver inte påpeka någon annans brister. De behöver inte heller försvara sig över skitsaker.
Varför är så många människor rädda för att göra fel även om det bara handlar om en liten skitsak? Och varför är det ofta just dessa, rädda personer som är väldigt snabba på att påpeka att någon annan har gjort fel?
Inte förrän vi slutar vara offer kan vi leva fullt ut!
Precis som de flesta av oss kan se färgen i träden kan vi också uppleva glädje och livslust i våra liv. Tillika väljer vi ibland att se och irritera oss över skräpet som ligger längs vägkanten och därav uppleva negativitet. Vi bär alla på båda förmågorna. Det viktigaste är inte att sträva efter att vara perfekt och lycklig hela tiden. Det viktigaste är att vara ärlig mot sig själv och inse när man "ser skräpet i vägkanten". För ofta är det så att vi instinktivt agerar på sårade eller rädda känslor utan att ens vara medvetna om dem. Många av våra instinkter är direkt miljömässigt inövade, utan att vi ens vet om det!
"Att vända andra kinden till" Bemöt aldrig irritation med irritation. Det är lika destruktivt som att bemöta hat med hat. Hade Jesus levt idag hade han istället för att tala om att "vända andra kinden till" förmodligen bett oss vara lite mer generösa mot våra medmänniskor. Med empati och förståelse för att folk ibland uttrycker sig lite märkligt kan vi undvika en hel del negativitet. Det kanske trots allt inte är mig det är synd om när jag tänker till...´
Le mot världen även om den inte alltid ser ut att le tillbaka. Förr eller senare kommer du att få kärlek och glädje tillbaka!
Inne på sista veckan av detox. Avlämnar en mer detaljerad rapport om vad jag upplevt under den här månaden i slutet av veckan. Men jag kan redan nu konstatera att jag den här gången har finjusterat och lyckats få till ett "detox-recept" som fungerat väldigt för mig. För hur mycket man än läser sig till ett ämne måste man själv känna efter och finjustera så att det fungerar just mig och min livsstil. Sedan tror jag att för varje gång man gör en detox lär man sig mer om sin kropp och själ. Det handlar om att hitta det där som just jag mår bra av. Känslomässigt känns det lite som att bygga ut medvetandet.
Bli medveten för att bli fri Jag ser medvetandet som en rymd eller ett rum. Om vi har ett medvetande i storleken av en golfboll kommer vi att kunna processa våra tankar, känslor och upplevelser i just storleken av en golfboll. Om vi arbetar med våra medvetanden och för en inre dialog kommer vi att kunna bygga ut medvetandets rymd. Jumer tolerans och acceptans vi har desto större förståelse får vi för oss själva, människor runtomkring oss och situationer vi hamnar i. Det handlar inte om intelligens (vad är det förresten?), det handlar om att leva här och nu. Att inte slösa bort energi på sådant vi inte kan påverka. Det handlar om att att uppleva. Att leva livet fullt ut.
"Stanna hela tiden kvar i ögonblickets vetande, särskilt det vetande som rör ditt inre tillstånd. Om det finns ilska där, så var medveten om att det finns ilska. Om det finns svartsjuka, försvar, en lust att argumentera, ett behov av att ha rätt, ett inre barn som kräver kärlek och uppmärksamhet eller någon annan känslomässig smärta – vad det än är, så var medveten om ögonblickets verklighet och stanna i vetandet" Eckhart Tolle, Lev livet fullt ut i praktiken
Träningsvärk efter en fantastisk och snöig dag i slalombacken igår. Snön vräkte ner och låg som ett tjockt täcke över alla nedfarter. Ni som åker slalom eller bräda vet hur härligt det är med nysnö. Det liksom flyger upp runt knän och ger en alldeles speciell lyckokänsla. Man får lust att skrika rakt ut!
Jag önskar att man kunde spara den där känslan på burk och ta fram den lite då och då. Å andra sidan är det precis just det man kan göra. För alla har vi ett antal favorit-aktiviteter som gör oss sådär barnsligt lyckliga. Kanske har vi dessutom det där asroliga riktigt nära till hands. Det handlar nog egentligen om att vi borde börja prioritera de där aktiviteterna så mycket vi bara kan. Att vara barnsligt lycklig oftare skulle vi nog alla må så oändligt mycket bättre av. Så, vad har du för aktiviteter som gör dig fylld av livslust och glädje?
Idag är det fredag och jag har detoxat i 23 dagar. Jag mår fantastiskt bra. Vågar knappt ta de orden i munnen "jag mår så bra", det känns nästan lite olycksbådande!? Varför är det så egentligen? Varför är det liksom lite lättare att uttala orden "jag mår skit" än "jag mår fantastiskt bra"? Det positiva man upplevt försvinner inte bara för att man upplever något negativt. Vi borde alla uppleva, affirmera och framförallt njuta av allt det positiva vi har.
Inget är förgäves när man satsar på att må bra Hur som helst; det är INTE förgäves att lägga ner tid och energi på att må bra. En detox är väl investerad tid och energi för att få mångdubbelt tillbaka. Känner man sig dessutom lite trött, deppig och allmänt obalanserad så är det ett fantastiskt sätt att läka ihop och komma tillbaka. Men oavsett om man väljer att göra en detox eller ej så är det viktigaste ändå att bli medveten. Medveten om sin inre dialog och hur den speglar det man upplever i sitt liv.
Jag har bestämt mig för att om exakt en vecka kommer jag att avsluta min detoxmånad för den här gången. Det blir en dag tidigare än jag tänkt från början. Anledningen är att jag inte bara ett hälsofreak jag är också väldigt, väldigt mat- och vin-intresserad. Det man har i ena vågskålen bör vägas upp av det man har i den andra. Det blir till att njuta av mat, vin och SPA tillsammans med sambon som också har detoxat.
Men även om detoxen avslutas så kommer jag ändå att fortsätta med kosten. Vill göra ett försök att förlänga allt detta så att det blir en naturlig del av min vardag. Även om jag ibland fastnar i en period av stress för både kropp och själ så tror jag ändå att det finns ett tillstånd att nå, ett tillstånd av balans. Det kräver sin lilla övning och ibland går man vilse. Men å andra sidan är det väl så att de som går vilse som hittar nya vägar.
Idag har jag detoxat i 3 veckor. Det låter kanske dramatiskt, tråkigt eller jobbigt. Men så är inte fallet. Det är så fantastiskt att för varje gång man detoxar växer tron på att klara sig utan det där man avstår ifrån. Med risk för att det låter äckel-präktigt; det är inte längre lika jobbigt att se på när kollegorna fikar eller när vännerna dricker vin.
En längtan efter att ta hand om sig själv För varje gång man detoxar blir det lättare och lättare att hålla sig ifrån godiset, vinet, kaffet eller vad det nu är. På något sätt kan jag till och med känna en stor lättnad varje gång jag står där inför min detoxmånad. När jag vet att jag har allt framför mig och att jag under en månads tid bara ska ägna mig åt att ta hand om mig själv helt och fullt. För det är ju det jag upplever att en detox handlar om. Att lyssna på sin kropp och sin själ. Att ta hand om sig. Att läka både inuti och utanpå. Det är som om inte bara kroppen utan även själen vet att den ska få semester. ;)
Att leva utan stress Jag övar på att låta den här känslan inte bara gro under min månad av detox utan även den tid som följer. Jag tror att det är fullt möjligt att känna harmonin och lugnet inom sig alltid. Även när det är stressigt. Det är bara det att man ibland tappar bort sig och irrar omkring lite. Jag tappar ofta bort mig, irrar runt och inser att jag har fastnat i stress-hjulet. Det är ingen enkel match men jag är övertygad om att det är en match vi alla kan vinna. Det man behöver påminna sig om är att det inte är hela världen att man ibland faller. Inget är förgäves. När allt kommer omkring är upplevelserna i livet kontrasterna som uppstår mellan mörker och ljus, värme och kyla, högt och lågt...etc.
Man måste inte avsätta en hel månad av detox för att ta hand om sig. Ibland kan det lilla vara viktigare och kanske till och med bättre. Det viktiga tror jag är att man bestämmer sig för att avsätta tid till att bara vara med sig själv. Att stanna upp i livet och lyssna. Vi lyssnar ju trots allt oftast på allt som försigår utanför men hur ofta lyssnar vi på vad vi själva har att säga? Att lyssna inåt kan konkret vara att meditera varje kväll under några dagar eller kanske en veckas tid eller boka in en helt "obokad helg" med tystnad. Stäng av tv:n, radion, telefonen och lyssna! Det coola är att allt redan finns där för oss.
Kom precis in efter en lång promenad i slasket. Hade verkligen ingen lust att gå ut, rumpan var liksom fastskruvad i soffan. Kände mig lite småtrött och frusen men tack och lov tog jag mig ut ändå. Det visade sig vara väldigt skönt trots slask och mörker. Den gamla hederliga, enkla promenaden är sannerligen underskattad.
"Hemligheten bakom hälsa för både sinnet och kroppen är att inte sörja för vad som hänt, oroa sig för framtiden eller förvänta sig problem, men att leva i nuet, vis och ärlig" Buddha
Idag är jag inne på min 19:e detoxdag. Tiden har gått hiskeligt fort. För er som tycker att det låter plågsamt tråkigt att hålla sig ifrån kaffe, socker, alkohol och kött under 19 dagar kan jag berätta att det inte alls är så märkvärdigt. Första dagarna känner man sig trött och hängig men redan efter 5 dagar är koffeinabstinensen borta...och ytterligare 5 dagar är sockersuget borta. Sedan kan man förvisso ha nån liten huvudvärk här och där men i övrigt är det inte så farligt. Det är helt fantastiskt att kroppen vänjer sig så fort.
Detox för dig som har blodsockerfall Jag är normalt sett väldigt blodsockerkänslig och blir jag riktigt hungrig känns det som att hjärnan slutar att fungera. När jag har lågt blodsocker blir jag trött, grinig och allmänt korkad. Men sedan ett antal dagar tillbaka har jag ett stabilt blodsocker och behöver inte ens äta mellanmål om jag inte vill (något som var ett måste innan detoxen). Humöret hänger inte längre med i några blodsockerfall.
* Om man vill gå ner i vikt kan jag rekommendera att starta med en detox så att sockersuget lägger sig. Då blir det lättare att hålla en diet. Min erfarenhet är att 10 dagar räcker för att rensa bort sockret och koffeinet.
Stress, kris och längtan efter något mer Hittade filmen nedan på youtube. Pema Chodron pratar om upplevelsen av att hamna i en kris. När man befinner sig i en kris, depression eller har upplevelsen av för mycket stress i sitt liv händer något inom en. Vi börjar automatiskt försöka hitta en väg att reducera stressnivån. Instinktivt börjar vi leta efter lösningar. När vi inser att de medel vi tidigare försökt med inte längre fungerar börjar vi tillslut lyssna på oss själva, på vårt inre. Jag tror inte att det är en slump att många människor som har genomgått någon form av kris i sitt liv ofta börjar söka en andlig (eller vad man vill kalla det) mening i livet. En längtan efter något mer börjar gro. Det är ju inte så konstigt att man instinktivt vänder sig inåt när alla yttre medel känns avverkade. När allt kommer omkring är det ju där inuti som upplevelsen av livet äger rum. Pema Chodron - The Doorway to Freedom
Idag har jag en "jag skiter i vad klockan är"-dag. Nivet en sån där dag då bara nuet existerar. Att inte ha något särskilt inplanerat kan vara så otroligt skönt. Har lite ont i bihålorna och försöker bekämpa symptomen med Echinagard-droppar (kan verkligen rekommendera dem såhär i förkylningstider) och Neti (nässköljning). Håller tummarna för att jag inte åker på den där förkylningen som flera av mina kollegor och vänner verkar ha drabbats av.
Det som gör ont behöver inte bli ett lidande Hittade filmen nedan på youtube. Pema Chodron pratar om hur vi bemöter, reagerar och upplever världen runtomkring oss. Det kommer alltid att finnas smärta eller irritationsmoment i våra liv, det är hur vi väljer att bemöta dessa irritationsmoment som avgör om vi kommer att lida eller ej. Det handlar om att vi kan arbeta med vårt medvetande för att skapa en bättre, mindre stressfylld upplevelse av våra liv. Många av våra beteendemönster (hur vi reagerar) är invanda. Vårt medvetande kan bli vår sköld som skyddar oss mot negativitet och lidande.
Imorse när jag vaknade drack jag i vanlig ordning varmt vatten med citron. Sedan åt jag frukost och tog mig ut i solen för en promenad. Gick längs vattnet, eller isen kanske man skulle säga. För det som normalt sett är öppet vatten är numer klätt i is. Solen speglades i frosten och de små kristallerna som en gång var vattenmolekyer gnistrade sådär sagolikt. Luften var klar och frisk och jag njöt av att få uppleva stunden, ögonblicket. Att ta ett djupt andetag och betrakta det som finns framför en är definitivt underskattat.
Naturen är en del av mig
Det är lätt att glömma bort att vi är en del av naturen. Att den finns där för oss liksom vi finns för den, vi är en del av hela systemet. En del av ett gigantiskt flöde. Men ibland är det som om vi människor tror att vi på något sätt är separerade från naturen. Att vi kan "simma mot" det där gigantiska flödet. Naturen har blivit något som man "åker iväg för att uppleva" eller något man ser på nåt naturprogram på tv.
Att läka stress med naturens hjälp För några år sedan läste jag om en studie som gjorts av kontorspersonal där man unersökt om skärmsläckare och andra bilder i datorn kunde påverka upplevelsen av stress. Genom att byta ut skrivbordets bakgrundsbild från Windows standardgrafik till en naturbild av exempelvis en lugn skogstjärn upptäckte man att försökspersonernas blodtryck gick ner. Om ett foto kan få min kropp att reagera positivt, undrar då vad en morgonpromenad längs vattnet eller i skogen kan göra för vår kropp och själ!?
Att ta en mindful promenad Mindfulness handlar om att öva sig på att vara i nuet. Att genom sina sinnen uppleva nuet och ögonblicket precis så som det är, bra eller dåligt. Ofta har vi ju tankarna på annat håll. På saker som hänt eller saker som ska hända. Vi befinner oss ofta i allt annat än nuet. Mindfulness är ett redskap för att fånga livet i det ögonblick som är nu. Att utöva mindfulness när man tar sin skogspromenad tror jag är ett utmärkt sätt att läka kropp och själ. Att vila från tankar om alla måsten och alla orosmoment och låta allt vara bara precis så som det är här och nu. Att se varje detalj i det som är rakt framför en. Sprickorna i asfalten, känslan av vinden, doften, temperaturen, känslan i kroppen, färgen på himlen och träden. Att tillåta sig själv att uppleva varje liten sekund är en stor vinst. För när allt kommer omkring finns livet bara här och nu.
Andlighet är ett begrepp som för endel människor är relaterat till religion eller varför inte flummiga hippies som odlar morötter och inte har någon tv. Jag kan inte påstå att jag själv tog ordet andlighet i min mun speciellt ofta förut. Visst var jag intresserad av de stora frågorna men jag betraktade dem gärna på avstånd (liksom människorna som utövade den...andligheten alltså).
Kris betyder utveckling i snabbare takt
Men så en dag kom krisen. Det var som om marken jag stod på hade förvandlats till en fallucka. Jag hade trillat ner i ett mörkt hål som inte tycktes ha någon utväg. Jag var utbränd och ensam. Ja, just det: ensam. Det kändes inte som om det spelade någon roll hur många jag hade runtomkring mig, jag var ändå ensam om det här. Ingen annan än jag skulle kunna ta mig ur det här. Ingen annan än jag. Hur skulle det gå till? Borta var all energi, all lust och all levnadsglädje. Jag ville absolut inte dö men jag var inte heller levande.
När det är tillräckligt tyst börjar man lyssna
Jag befann mig i någon sorts mellanland. Jag hade likt en liten krabba krälat undan det vanliga livet och under min lilla sten skulle jag slicka mina sår och läka ihop igen. Jag visste bara inte hur jag skulle bli bra igen. Allt jag förstod var att sättet jag levt på hittills uppenbarligen inte hade fungerat.
När allt blir tillräckligt tyst börjar man att lyssna och efter en tid var det som om en liten låga så sakteliga började pyra inom mig. Eller så var det så att jag för första gången hade gett mig själv möjligheten att lyssna. Jag förstod för första gången att det inte var det som fanns utanför mig som skulle göra mig frisk igen, det var det som fanns inom mig.
Andlighet är att se sig själv i ett större perspektiv
Jag var inte bara en klump med kött i en säck av skinn. Jag styrdes inte av någon slump, jag hade ett ansvar. Mitt liv var inget som bara "drabbade mig". Jag var någonting mer än bara en fysisk kropp och den tanken gav livet en helt annan nyans. Framförallt gav det mig en annan infallsvinkel till hur jag skulle ta mig ur min utbrändhet. Även om mitt inre var i kaos visste jag att det var därinne någonstans jag skulle hitta ut ur alltihopa. Världen är inuti, inte utanpå.
"All things appear and disappear because of the concurrence of causes and conditions. Nothing ever exists entirely alone; everything is in relation to everything else" - Buddha
Allt som existerar är sammanlänkat. Om allt är sammanlänkat finns ett utbyte, ett flöde. Våra upplevelser är våra liv filtrerade genom våra sinnen.
1999 experimenterade Dr. Masuro Emoto med vattenmolekyler. Han zoomade in vattenmolekyler och tog ett foto av dem efter att själv ha tänkt olika tankar relaterade till exempelvis kärlek eller hat. Sedan frös han vattenmolekylerna som visade sig få olika form beroende på vilken tanke han tänkt. De negativa tankarna skapade oformlig och "sjuka" ismolekyler medans de positiva tankarna skapade vackra och ståtliga ismolekyler.
Om vattenmolekyler påverkas av våra tankar kan man nog tänka sig att de även påverkar, inte bara oss utan även vår omgivning. Antingen kan man se det som något skrämmande eller så kan man se det som att vi alla äger makten att skapa positiv energi inte bara vårt eget liv utan även andras. Allt börjar med en tanke, allt börjar inuti.
Idag mår jag fantastiskt bra! Känner mig mer fylld av energi än jag gjort på länge. Men energin kan verkligen gå bergochdal-bana när man detoxar. Ena dagen känner man sig som en gammal disktrasa och nästa är man piggare än någonsin. Om du planerar att detoxa någon gång så kan det vara en god idé att räkna med små dalgångar, eller avgrunder om man så vill. Men det man kan trösta sig med är att de mörka dagarna är få och går över fort. När du väl har tagit dig igenom det jobbiga kommer det garanterat en energitopp som tack för besväret.
Att "misslyckas" Men om dagen då man råkar uppleva "mörkret" kommer och man faller för frestelsen att fuska så är inte det hela världen. Att man slarvar en eller ett par dar gör inte alla andra dagar av detox ogjorda. Det är inget misslyckande.
Rädslan för att misslyckas Jag tror att rädslan för att misslyckas är en av de mest begränsande rädslor en människa kan ha i livet. Jag talar inte bara om detox, jag pratar om allt som finns i våra liv. Rädslan för att misslyckas är som att strypa av blodflödet, livet, alltet. Det är att låsa in sig själv i ett eget inre rum avskiljd från allt det som egentligen hade varit en mening. Rädsla för att misslyckas - alla har vi lite av den varan inom oss. Varför är det så? Och vem är det förresten som bestämmer om något är ett misslyckande eller ej? Det kan vara bra att påminna sig själv om sitt eget ansvar här: Jo, jag bestämmer och ansvarar för hur jag upplever mina svackor. Oavsett vad andra säger till mig. Det är inte upp till min omgivning att göra mig lycklig och nöjd, det är jag själv som äger den makten.
Så, var snäll mot dig själv och fyll dina tankar med positiv energi!
Idag mår jag prima. Må min kolhydratskoma ha gått över för denna gången. Amen.
Har utövat "pranayama", dvs andningsövningar, flera kvällar i rad och det kan jag verkligen rekommendera för alla stressade själar. Känner mig mer harmonisk och lugnare inombords.
Asiatiskt utrensnings-te:
Hett vatten Grönt te Vitlök Färsk ingefära Färskt citrongräs alt. vanlig, färsk citron
Gör såhär: Ta fram din te-kanna eller annat lämpligt kärl. Lägg i några matskedar grönt te. Pressa i en vitlöksklyfta. Riv färsk ingefära (ett par matskedar eller efter tycke och smak) och lägg i. I med citrongräs. På med hett vatten, låt stå i ca 2 timmar. Sila. Häll upp tekoncentratet (ca 1/4 av en temugg), häll sedan på hett vatten. Varning för vattenkastning! :-)
Idag mår jag bättre. Känner mig starkare och redo för att ta mig an morgondagen. Jag tar en dag i taget. Det är en konst att låta saker och ting få ta tid. Att tillåta sig själv sjunka in i nuet och vara en del av det. Att tillåta sig själv att gå igenom saker och ting med öppna ögon. Något man lätt glömmer bort är att ett liv utan dåliga dagar är som en målning utan skuggor. Det är kontrasterna i livet som gör dess konturer.
Idag mår jag inget vidare. Känner mig frusen, trött och allmänt svag. Vet inte om det beror på detoxen eller om jag har börjat bli sjuk. Har sovit nästan hela dagen. Huvudvärken är borta men jag känner mig fortfarande inte bra. Dricker vatten, äter och ägnar hela dagen åt att vila och hoppas på ny kraft imorgon.
"Hemligheten om hälsa för både sinnet och kroppen är inte att sörja för vad som hänt, oroa sig för framtiden eller att förvänta sig problem, men att leva i nuet, vis och ärlig" - Buddha
Varför detoxar du? Den frågan får jag varje dag nu. För mig är detox något jag gör både för min kropp och min själ. Det är lika mycket en inre resa som det är en kroppslig behandling. Första gången jag detoxade hade jag under en period börjat intressera mig för ämnet eftersom jag inte kände mig så pigg och frisk som jag ville.
Kroppslig och själslig obalans Jag var utarbetad och hade åkt på flera förkylningar på raken. Jag hade ätit flera antibiotikakurer, hade problem med magen och sömnen. Jag kände mig trött fast när jag gick och la mig kunde jag ändå inte sova riktigt bra. Jag var trött på att må dåligt och kände att det var dags att göra något drastiskt. Det var tydligt att alla kroppsliga symptom som jag hade visade på att min kropp var i obalans.
Dessutom kände jag det som att jag inte hade någon kunskap om vad det var exakt som gjorde att jag mådde som jag gjorde. Jag visste att det var många faktorer men jag visste inte exakt vilka de var. Därför ville jag ta reda på och lära mig mer om min kropp för att komma i balans samtidigt som jag ville ha mer kunskap för att förebygga att det hände igen. Jag kände mig okunnig och less!
Jag har valt att köra detox en hel månad eftersom jag tror att det kräver sin tid att transportera ut gifter och samtidigt läka. Men den största anledningen till att jag kör en månad är att det tar tid att lära sig hur kroppen och själen fungerar...att vänja sig vid och ta till sig processen. Men jag tycker inte att det är fel att köra 10 dagars detox, det är nog en smaksak.
De viktigaste målen med en detox tycker jag är:
Rensa ut gifter som lagrats i kropp och själ
Tillföra näring Därav bygga upp kroppens immunförsvar
Vila/Läkning
Medvetenhet Få mer kunskap om kroppen, själen och det egna beteendet. Varför reagerar kroppen som den gör? Vad mår jag bra av? Vad får mig att må dåligt? Hur ser mitt beteende ut kring mat, stress, vila? Är jag beroende av något och i så fall varför? Hur kan jag förebygga obalans?
Bli fri från "vardagsberoenden" Socker, kaffe, alkohol, vetemjöl och värktabletter kan vara sånt som vi ibland omedvetet stoppar i oss. Vi styrs av impulser från kroppen och sociala beteenden. Kaffe är nåt som man SKA dricka varje morgon, annars vaknar man inte riktigt...eller?
Få tillbaka lust och smaksinne! Att inte längre njuta av mat och dryck utan snarare slentrianmässigt trycka i sig både det ena och det andra helt omedvetet är en sorg. Mat ska vara en upplevelse. Jag upplever det ofta som att jag, speciellt i juletid då man äter mycket, äter massor av godsaker utan att riktigt, riktigt njuta av dem. Visst kan jag tycka att det är gott, men jag när man har ätit 25 chokladbitar njuter man inte längre på samma sätt. Att detoxa ger doft och smaksinnet tillbaka...men bäst av allt lusten att njuta av det goda!
Gör storkok! Den här gången har jag förberett matlagning genom att kontinuerligt göra ett par storkok. Det innebär att man slipper laga varje mål mat och är man en blodsockermänniska som jag så är det väldigt praktiskt och skönt. Jag kan verkligen rekommendera det.
Boktips Jag tillbringar lördagen i fåtöljen. Läsandes. Dricker varmt vatten med citron i och läser en bok som jag råkade få syn på i bokhyllan. En bok som jag uppenbarligen glömt bort att jag köpt för länge sedan. Kan redan nu rekommendera den fastän jag bara har läst några sidor. Den handlar om detox ur ett Ayurvediskt perspektiv.
Titel: "Renare kropp och själ med detox" Författare: Nishan Joshi
Nu har sockerabstinensen (förhoppningsvis) lagt sig. Mår prima och känner att jag redan har mer energi än för bara några dagar sedan. Förhoppningsvis håller det i sig men något man ska räkna med är att vissa detoxdagar kan innehålla små "svarta hål". Nivet, när allt känns lite som om man vadade i sirap eller nåt annat trögflytande. Det man kan trösta sig med är att det går över väldigt fort.
Stress och hy Jag tillhör en av de vars stress lätt avtecknas i hyn. I och för sig, ingen kan stressa utan att det sätter sina spår. Jag får små plitor och får allmänt trist hy. Nivet när all lyster har försvunnit. Min teori är att stress påverkar hormonerna i kroppen och att de i sin tur påverkar kroppen i sin helhet, tex hyn (har du som läser det här en annan teori är jag nyfiken på den!?). Min hy har förbättrats markant på bara ett par veckors tid. Min mage har också börjat må riktigt bra. Innan detoxen stod magen rakt ut och jag kände mig uppsvälld som en gammal gubbmage (ursäkta alla gamla uppsvällda gubbar). Men nu verkar magen känna sig glad igen. Bra är ju det eftersom magens status även påverkar hur bra man står emot förkylningar, kräksjukor och annat läskigt. Dessutom påverkar magen även huden i ansiktet. Får du ofta plitor runt munnen? I så fall mår din mage inte så bra. Kanske har du ätit något som du inte mår bra av eller så har du stressat för mycket.
Är du stressad? Prova på pranayama en eller ett par gånger om dagen.
Nä nu ska jag ta mig ut på en promenad i vintervädret.
Det du tänker påverkar inte bara kemin i dig och tillika också ditt välbefinnande utan även världen runtom dig. Madonna sjunger (låten 4 minutes) "...if you thought it, it better be what you want". Det du tänker påverkar det du upplever i livet. Det är egentligen väldigt logiskt. En misstänksam och negativ person lär knappas uppleva livet som speciellt trevligt. Men hur kan man förändra sina tankar? Jo, genom att bli medvetna om dem. Här och nu. Börja betrakta dina tankar "utifrån" här och nu. Vad tänker du om dina kollegor, grannar eller okända personer som du träffar på under dagen?
Dina tankar påverkar ditt liv
Om du vill förändra något i ditt liv behöver du ta en titt på hur din inre dialog ser ut. Det du tänker om dina medmänniskor är egentligen ett meddelande till dig själv. Är man elak mot sig själv är man ofta elak mot andra i sina tankar. Negativ energi attraherar negativ energi. Positiv energi attraherar positiv energi. Vill du ha mer positiv energi i ditt liv bör du tänka mer positivit. Negativa tankar kommer ofta från osäkerhet. Osäkerhet är rädsla för något. Bli medveten om dina rädslor. Det enda sättet att förinta en rädsla är att bemöta den.
Kom precis in efter en promenad. Härligt med ljus och frisk luft men musklerna har inte riktigt sin vanliga kraft. Känner mig lite småskakis idag. Har en känsla av att ha lågt blodsocker fastän jag precis har ätit. Bör understrykas att jag äter ordentligt, skillnaden är att jag har uteslutit socker och vetemjöl ur maten. Kroppen skriker efter snabba kolhydrater genom att skicka ut känslan av lågt blodsocker och hunger. Det är inget att lyssna på men blir man väldigt yr eller mår dåligt ska man kolla upp var felet ligger.
Kan en detox hjälpa kroppen att balansera hormoner?
Mår hyfsat bra idag. Klev upp i ottan för första gången på länge. I vanlig ordning startade jag dagen med en kopp varmt vatten med citron i, åt frukost och jobbade i några timmar. Hann med en promenad medan det fortfarande var ljust. Härligt! Känner nu att detoxen gör att jag har lite sämre ork i uppförsbackarna. De senaste två dagarna har jag varit väldigt skakis och känt mig småhungrig mest hela tiden, trots att jag precis har ätit. Jag gissar att det är sockret som går ur kroppen. Det är bara att acceptera läget. Det kommer att vara såhär i några dagar.
Att acceptera det som är
Jag funderar över det här med att acceptera det som är och låta saker och ting ta tid. Det är något som kan vara så otroligt svårt. Varför är det så? Jag tror att det handlar om många saker i kombination men kanske är vår "quick-fix"-inriktade värld en av orsakerna. Vi formas av den värld vi lever i och den värld vi lever i söker ständigt ett snabbt och enkelt sätt att komma ifrån det som är obehagligt eller obekvämt. Samtidigt blundar vi för quick-fixens baksida.
Obehaget jag känner när jag detoxar skulle med största sannorlikhet lösas genom att jag gick in på snabbköpet här bredvid och köpte en kexchoklad som jag sedan tryckte i mig vid husknuten. Det löser problemet med blodsockret ur ett kortsiktigt perspektiv men det löser inte min övergripande situation. Hur jag vill må i ett längre perspektiv?
Det här är ett ämne som jag tycker om eftersom den kan appliceras på det mesta i livet. Att finna en väg att gå, ett sätt att leva på som känns bra för mig och inte för vårt qickfix-samhälle. Det handlar om att lösa sina "livsproblem" ur sitt eget perspektiv. Det handlar om att acceptera situationen/problemet och sedan leta sig mot en lösning som fungerar i längden. Egentligen handlar det om att definiera vad som egentligen är viktigt i livet. Att stressa fram en quickfix eller leva fram en lösning?
Känner mig lite skakis idag. Sedan igår kväll känner jag mig hungrig och vill äta hela tiden. Det känns lite som att jag har lågt blodsocker fastän jag har ätit middag för en timme sedan. Blä!
Ska äta lite mandlar och sen ska jag göra lite pranayama (andningsövningar).
Andningsövningar är förresten väldigt bra att göra när man kommer hem från jobbet efter en stressig dag eller om man känner oro eller är nervös.
Idag är det dag 3 på min detox. Ingen större skillnad än, förutom att jag känner att "processen är igång" och det gör att jag känner att något positivt händer inom mig. Svårt att beskriva men det känns som om ett litet frö av energi har landat och så sakteliga börjar växa. Andas in liv och andas ut negativa känslor Vår andning påverkar hur vi mår. Likaså kan vi genom andning motverka och bromsa upp negativa symptom efter stress och annan negativ påverkan på oss. När man stressar, är orolig, rädd, nervös, arg och allmänt negativ andas vi mer ytligt. Vi höjer automatiskt axlar, biter ihop käken och spänner muskler i ansikte och rygg. Dessa spänningar som "stannar i kroppen" avtar något när man återfått ett lugnare sinne. Men vissa spänningar hänger kvar lite längre. Har du någonsin drabbats av huvudvärk i samband med helger och semestrar så vet du förmodligen detta. Ofta får man värk i muskler och tillika också spänningshuvudvärk när man väl slappnar av och låter kroppen gå ner i varv.
Andas bort spänningar i kroppen Jag har tidigare skrivit om hur man kan använda sig av andning för att komma ner i varv och "andas bort" nervositet, stress, oro och rädslor (läs gärna mer om detta här). Hittade nedanstående filmklipp om "utrensande yogisk andning" på youtube. Kika gärna!
Idag är det min andra detoxdag. Har varit iväg och handlat ett berg med grönsaker, frukt, linser, bönor, frön och nötter. Det blev ratatouille och lax till middag. Lagade också en (om jag får säga det själv) supergod gryta av mungbönor som blir lunchmat till imorrn. Känner inte av några symptom på "avgiftning" än, det brukar ta några dagar. Har förvisso ont i musklerna mellan skuldrorna men det är något som jag har känt av i några veckor så det har inget med detoxen att göra. Det känns skönt att äntligen ha min lilla "vilomånad", för det är det detta handlar om. Vila. Att vila upp kropp och själ. Läka och bygga upp ny kraft. Förbered dig väl första dagarna Men det är inte alltid en dans på rosor att detoxa. Jag har gjort det några gånger förut och även om det blir lättare för varje gång (man vet ju hur det är och ser fördelarna med det) så finns det dagar som är jobbiga. Men om man förbereder sig på "skitdagarna" så klarar man sig igenom dem lättare. Att inte ha något hemma att äta på om sötsuget slår till eller inte har chans att vila om man får "kaffe-huvudvärk" kan vara lite jobbigt. Det är därför bra att handla hem generöst med mat och planera in sin detox i samband med en helg så att man kan vila ordentligt. Detox - första dagarna jobbigast Första detox-dagarna brukar vara de mest jobbiga. Om man har ätit mycket socker innan (som jag har gjort) kan sockersuget bli riktigt jobbigt. Därför är det bra att man ser till att handla hem allt man kan tänkas behöva när sockersuget slår till. Naturella (osaltade) mandlar, nötter och frön brukar stilla det värsta suget. Det man kan trösta sig med är att sötsuget släpper snabbare än man tror.
Idag är det första dagen på det nya året. Det är också första dagen på min traditionsenliga detox. Varje januari, sådär lagom efter all julmat och all trötthet, har jag en månads detox. Det kommer väl till pass för jag känner mig mig ordentligt sliten efter en alltför kul kväll igår. Kom hem vid 05-tiden. Vaknade upp med nackspärr (!). Nåja, nytt år innebär nystart.
Detoxa för att läka kroppen Detox är ju lite av ett modeord men jag tycker inte att man ska låta sig avskräckas för det har onekligen sina fördelar. Detox betyder "utrensning" eller "rening" och det är det allt handlar om, dvs att rena kroppen från slaggprodukter och gifter. Egentligen handlar det om att dra ner på "giftintaget" så att kroppen får en chans att läka och vila samtidigt som man tillför mat och dryck som hjälper kroppen att läka samtidigt som den transporterar ut slaggprodukter och gifter. Vi utsätter ju onekligen våra inre organ för diverse elände, speciellt i juletid.
Detox ska vara individuellt utformad Exakt hur man detoxar kan och bör vara anpassat för person till person. Vi är ju alla olika. Vissa mår väldigt dåligt av att äta lite kolhydrater medan andra mår väldigt bra av det. Man får prova sig fram helt enkelt. Men det är en god idé att undvika alla hel- och halvfabrikat. Ingen frysmat (förutom frysta bär) exempelvis.
När jag detoxar undviker jag helt:
Kaffe
Socker (godis, vitt bröd, pasta, ris etc)
Alkohol
Kött (inget rött eller vitt kött)
Nikotin (om jag vore rökare)
Värktabletter
Om det känns extremt att utesluta alla ovanstående så kan man välja ut ett par av dem. Att välja bort ett intag är bättre än ingenting men helst ska man helt undvika alkohol och socker.
Läkande mat Det låter kanske extremt tråkigt att undvika kaffe, socker, alkohol och kött. Finns det något kvar att äta undrar du? Jag skulle ju ljuga om jag sa att man inte saknar ovanstående men det man kan trösta sig med är att det går snabbare än man tror att bli av med suget.
Det är karaktärsbyggande att göra en detox och kanske är det halva grejen, man får inte bara pröva sin karaktär utan blir också medveten om vad det är man normalt sett brukar stoppa i sig.
Maten man äter när man detoxar ska vara uppbyggande och innehålla mycket näring. I huvudsak handlar det om att tillföra mer grönsaker och frukt. Men det är också viktigt att få i sig ordentligt med protein. Jag byter ut kött mot fisk, skaldjur och fågel (kalkon och kyckling). Har man möjlighet är det bra att äta ekologiskt odlade grönsaker.
Här kommer några exempel på mat som jag brukar försöka få i mig under min detox-månad:
Massor med vatten (helst kokt, ljummet med citron, ingefära, mynta eller gurka i)
Grönsaker (gärna gröna grönsaker men alla grönsaker är bra)
Ingefära och vitlök
Bär (blåbär är bland det bästa man kan äta)
Quinoa
Dinkel
Bulgur
Matvete (en höjdare att äta till lax exempelvis)
Nötter (naturella)
Fetaost
Chevre
Halloumi
Ris- eller soyamjölk
Bönor (mungbönor, kidneybönor, vita bönor, svarta, röda etc)
Linser
Gröna, yogi, röda och vita teer
Torkad frukt
Gör-det-själv-behandlingar Man måste inte betala dyra pengar för behandlingar. Mycket kan man faktiskt göra själv. Några exempel på små, enkla "behandlingar" som man kan ge sig själv och som hjälper kroppen på traven med utrensningen är:
Självmassage (massera dig själv en kvart om dagen),
Torrborstning
"Koppning" (köp en gummikopp på hälsokostaffären, kanonbra för blodcirkulationen)
Kroppspeeling i duschen
Fotvård etc.
Detox även för själen För mig handlar detox inte bara om kroppen, det handlar lika mycket om att ta hand om själen. När jag detoxar försöker jag ägna mer tid åt meditation, yoga, lugna promenader och att "skriva av mig" i min anteckningsbok. Om du tänker detoxa, skaffa dig gärna en anteckningsbok. Läs gärna tidigare inlägg om "skriv av dig!".
En person som gillar att reflektera. För 20 år sedan dundrade jag in i väggen. Det tog mig ett par år att bli helt återställd. Sedan 19 år jobbar jag heltid och lever ett "normalt liv" (vad nu det innebär).
För 12 år sedan skapade jag den här bloggen av tre anledningar.
1. För att betala tillbaka för att jag tagit mig ur min utbrändhet och lyckats leva ett bättre liv än innan.
2. Att påminna mig själv om och lära mig mer om vad som är viktigt. Väggen finns ju där, trots allt.
3. Att dela med mig av min resa mot större medvetenhet, medkänsla, välbefinnande och livslust.
Välkommen!