Inlägg
När man beskriver stressrelaterade symptom beskriver man ofta klassiska problem på att stressen hunnit gå lite för långt. Ofta handlar det om magkatarr, utmattning, muskelvärk, depression och andra problem som utvecklats efter en längre tids stress.
Går man till doktorn är det lätt att tro att man måste nå ovanstående symptom innan man behöver göra nåt åt sin stressade kropp och själ. Det är också lätt att tro att medicin är lösningen på allt. Men det behöver inte gå så långt. Tiden att ändra navigationskurs i en mer positiv riktning börjar här.
Att börja lyssna innan det gått för långt
Ett vanligt symptom på att stressnivån legat lite för högt lite för länge är upplevelsen av oro i kroppen och sinnet. Tankarna snurrar på i ett högt tempo och kroppen vill inte riktigt sitta stilla. Du känner dig rastlös vad du än gör. Som om du letar efter något att lugna och tillfredsställa ett sinne som löper amok med.
Det yttrar sig ofta i vardaglig rastlöshet såsom fjärrkontrollen på TVn, sms:ande, snabbsurfande på nätet eller radiokanalerna i bilen som blippas fram i nån sorts jakt på inre tillfredsställelse.
Att drömma sig genom natten Du vaknar upp på morgonen med känslan av att ditt sinne har jobbat natt. Att drömma mycket är ett tecken på att sömnen inte är bra. Ditt undermedvetna försöker bearbeta något som du inte bearbetat i vaket tillstånd.
Oro och rädsla är stress
För många växer en inre oro fram. En oro som tar över och börjar påverka hur man lever sitt liv. Oron för sjukdom, oro för att något ska hända en själv eller de man älskar. Oro för att man inte gjort ett tillräckligt bra jobb eller är en tillräckligt bra partner eller vän. En oro som flyttar in i kroppen och tycks vilja stanna där.
Vanligtvis försöker vi stilla vår oro genom att försäkra oss om att det vi oroar oss för inte händer/ska hända. Men oro är en fiffig uppfinning. Den tycks hitta nya vägar och den tänker inte stanna. Den blir till det där monstret som jagar oss tillsdess att vi vänder oss om och ser den rakt i vitögat.
Det är inte förrän vi bemöter känslan/uppfattningen som kontrollerar våra liv som den förlorar makten över oss.
Att bemöta negativa känslor, beteenden och upplevelser är att skapa frihet
Vi har lärt oss att negativa känslor är dåligt. Därför flyr vi från dem. Men jumer vi flyr från dem, desto mer kontrollerar de oss. Negativa känslor är en naturlig del av oss, precis som de positiva känslorna och upplevelserna. Alla känslor är en naturlig del av vårt upplevelseregister, varesig vi vill eller inte. När vi slutar vara rädda för våra negativa känslor, det är då magin startar.
Det är när jag lär mig förstå vad det är som ligger bakom mina negativa känslor och upplevelser som jag utvecklas. Det är först när jag börjar lyssna utan att döma mig själv och andra som jag kommer att färdas framåt.
Mindfulness är ett bra verktyg för att lära sig bemöta sina känslor och upplevelser här och nu. Läs gärna tidigare inlägg om mindfulness.
Relaterade artiklar:
- Att bemöta det svåra i livet - oro och rädsla
- Mindre oro, ångest och rädsla med Mindfulness
- Rensa och stilla tankar och känslor
- Vikten av att våga förändras
- Att ändra riktning i livet
- Alla artiklar om Mindfulness
4 kommentarer:
Hej,
Sprang in i väggen 2009 och är fortfarande på bättringsvägen. Måste säga att jag älskar din blogg, den har tröstat mig och hjälpt mig otroligt mycket på vägen tillbaka. Tack för att du fortsätter att skriva så insiktsfullt och tack för alla kloka ord och tänkvärdheter!
Önskar dig allt gott och god hälsa/ Cecilia
Tack för inspirerande och bra inlägg. Jag kom precis hem efter en morgonpromenad - ett underbart sätt för mig att ladda batterierna. Men det verkar inte räcka. Vad tror du? Är en del människor oroliga som personer? Jag känner ofta oro och även ångest inför saker jag inte kan kontrollera, varför är det så? Jag försöker ofta ignorera dessa och bara försöka leva, men jag kanske inte ska ignorera dessa känslor...men hur gör man då? Många frågor, du behöver inte svara. Kram från orosmolnet
Hej, och tack för en bra och innehållsrik blogg. Du har många tänkvärda inlägg!
Sprang själv in i väggen hösten 2004, och märker att man ständigt får en påminnelse om sin sårbarhet. Ett av mina störta bekymmer blev och är, att jag har tappat en stor del av förmågan att sova. Tack vare dina tänkvärda ord, där du bl.a. skriver att det viktigaste kan ju vara att vila, så har det hjälpt mina tankar en hel del på vägen. Håller med dig att man får så lov att acceptera de negativa tankarna och försöka lära sig att se det positiva som händer runt omkrig dig. Må så gott!
Hej Cecilia!
Tack för att du lämnar en kommentar och delar med dig av din historia. Det uppskattas så enormt mycket!
Önskar dig hälsa och lycka!
Hej Orosmolnet!
Tack för att du tog dig tid och lämnade en kommentar. Tack också för att du delar med dig av dina funderingar.
Visst tenderar vissa av oss att vara mer oroligt lagda än andra. Jag kämpar också med oro (därför skriver jag om det på bloggen). Oro är en rädsla. Rädsla är en känsla och i de mer extrema situationerna också ett tillstånd.
Oftast är vi oroliga för sånt som vi inte kan påverka. Men det vi kan påverka är hur vi förhåller oss till det i livet som vi inte kan kontrollera.
Jag tror inte på att försöka rymma från oron. Oro är en känsla som finns där, precis som jordens dragningskraft. Det går inte att springa ifrån den. Det allra bästa är att bemöta den. Jag har upptäckt att när jag betraktar en läskig känsla som oro genom att, så objektivt som möjligt och utan fördömande, titta på den. Ta in den och betrakta vad jag tänker och känner, både i kropp och i själ - man kan säga beskriva den för mig själv. Då tenderar den att minska, för att inte säga klinga av helt. Detta är ett sätt att bli medveten om vad det är som ligger bakom oron.
Jag upplever det som att jumer medveten man är desto mindre "slav" under sina egna känslor blir man.
Önskar dig all lycka och hälsa!
Hej Anonym!
Tack snälla för att du tog dig tid och lämnade ett inlägg. Det är så värdefullt när någon delar med sig av sin historia.
Trist att höra att du har problem med sömnen. Får jag fråga om du tror att sömnproblemen handlar om stresshormoner som ligger för högt eller om det är obearbetade känslor/upplevelser?
Jag befinner mig själv inne i en period då jag sover lite halvdåligt och drömmer mycket. Var med om en ganska traumatisk händelse nyligen och misstänker att det är mitt undermedvetna som pockar på - att springa från känslorna/upplevelser funkar inte så bra, de finns där ialla fall. Det bästa är att plocka fram dem och betrakta dem, utan att döma.
Önskar dig all hälsa och lycka!
Skicka en kommentar